"En man är alltid en man – även om han nu kallar sig feminist"

Enligt mig så finns det två olika typer av snubbar, det finns de som kallar sig för anti-feminister och det finns de som kallar sig för feminister. 

De anti-feministiska snubbarna är majoriteten av alla som jag har träffat på, och det är av de som en förväntar sig snubbighet. Typiskt för de här killarna kan vara att de tycker att Sverige är jämställt eftersom “vi är det mest jämställda landet i hela världen” och är gärna emot kvotering och allt som har med feminism att göra. “Jag är för jämställdhet men jag är inte feminist” är det många som säger så okej - vad innebär det exakt att kalla sig för feminist? Det innebär att du erkänner att vi lever i ett patriarkat (ett mansdominerat samhälle) och du vill förändra det så att män och kvinnor får samma rättigheter. 

Feminism står inte för att kvinnor ska ta över världen och skapa ett matriarkat eller att “alla feminister hatar män”. Feminister ser att det finns en struktur där kvinnor är underordnade män och vill helt enkelt att kvinnorna ska komma på samma nivå som männen, radikalt? Nej, jag tycker det känns som rätt grundläggande rättigheter.

Det som också är typiskt för de anti-feministiska snubbarna är att de gärna vill upprätthålla de patriarkala strukturerna som existerar, och vill att vi ska fortsätta leva i samma könsroller som vi alltid har levt i. De är vana vid att alltid ha 100 procent av makten i samhället och tycker därför att tanken på kvotering, att kvinnor får 50 procent av makten, är väldigt skrämmande. 

Killen vill ofta vara den “dominanta” i förhållandet och vill gärna kunna känna sig stora och starka, och det ska finnas ett behov av att de tar hand om den här stackars lilla tjejen. Men så fort tjejen börjar ifrågasätta, ställa egna krav eller bli lite mer självständig så blir det väldigt jobbigt och killen känner sig osäker. Så fort samhället fokuserar på kvinnorna (för en gångs skull) känner de sig kränkta och säger “men männen då, har ni glömt oss vi blir faktiskt också förtryckta”.

Och nej, feminismen säger inte att det bara är cis-kvinnor som måste leva upp till en destruktiv könsroll, utan även cis-männen måste det. De måste leva upp till “machokulturen” som finns i dag, de måste vara stora, starka, dominanta, drivna, orädda, okänsliga, gärna egoistiska och tänka på karriären i stället för familjen och ha en stark pondus. Men alla killar varken kan eller vill det och detta blir ännu mer problematiskt för transpersonerna. De upplever att deras biologiska och sociala kön inte överensstämmer, och avviker då från samhällets norm om att det bara finns två kön som ska vara på ett visst sätt. Det är även många anti-feministiska snubbar (som inte har tolkningsföreträde) som diskriminerar transpersoner och tycker att det nya pronomet “hen” är mycket onödigt bara för att de själva känner sig bekväma med att använda han.

Men så finns det även de snubbar som kallar sig för feminister, och då en även förväntar sig att de ska bete sig motsatt som anti-feministerna gör. För även fast de kallar sig för feminister i teorin så är de sällan det i praktiken, samhället har uppfostrat dem så hårt in i en mall angående hur de ska vara att det ofta är det som lyser igenom. 

De här snubbarna erkänner patriarkatet och strukturerna som finns i samhället, och säger även att det inte borde vara så och att de vill jobba emot det. Men när de väl sitter där i klassrummet och läraren frågar, eller om de deltar i en diskussion, så klarar de ändå inte riktigt av att backa tillbaka och låta en tjej svara i stället. De har fortfarande samma behov att låta hela världen få höra deras åsikter - hela tiden, även fast de har sagt att “det är viktigt att killar backar lite och ger tjejer plats”. Allt som är feminism på pappret är de för, kvotering - "jamen vad bra", säger de men det stämmer inte överens med hur de handlar i verkligheten.

Du hamnar i konflikt med en Snubbe Som Kallar Sig Feminist, och han drar sig varken för att använda härskartekniker eller för att vända på det som har hänt och börjar beskylla dig för att ha gjort fel, och nu är det du som måste be om ursäkt. Du kan även berätta för en man om en obehaglig upplevelse som du har varit med om (som ofta orsakats av en man och är en del av den patriarkala strukturen) och vilja bli bemött med förståelse och medlidande men i stället bli bemött med oförståelse och “det var väl inte så farligt, han ville väl bara prata med dig”. Och det är av de här killarna som en blir som mest besviken, för då blir det inget mer än falska förhoppningar.

Men det finns undantag, visst finns det, men de är så ytterst få och sällsynta att hitta att inte många lyckas träffa på de. Mycket de gör kan vara ett omedvetet beteende som är en konsekvens av patriarkatet, och om du vill ändra på det och verkligen vill vara en feminist i praktiken också så ska du börja tänka på hur du beter dig. Vi behöver inga fler snubbiga snubbar, vi behöver fler som jobbar för ett gemensamt mål - ett jämställt Sverige där män och kvinnor har samma status och rättigheter på alla nivåer. 

Ellen Tengström,
Ordförande SSU Täby