"Hurra för livskraften hos flyktingarna på bussen i Östersund!"

Stick inte upp och tro att du är något. Släck människor som brinner. Så kan jag sammanfatta min erfarenhet av politiskt bemötande, och nu kan det även sägas om bemötandet av flyktingarna på bussen i Östersund. Inställningen gentemot avvikande åsikter beskriver en tråkig ickekonstruktiv låsning. Jantelagen borgar för att ingen ska uppleva sig ha något att komma med. Det är territoriell politisk psykologi där andras expansion måste begränsas, inte uppmuntras. 

Det är paradoxalt, men genomsyrar vårt samhälle, trots alla summor som läggs på coaching och på fortbildning inom moderna sätt att förhålla sig till människors företagsamhet, och trots att framgång som bygger på att lyssna på så kallade whistleblowers och gnällspikar är vetenskapligt etablerat. Konsten att lyssna på kritik är att se potentialen i kritiken men också i kritikern. Hurra för människor som vill förbättra. Hurra för den livskraft som flyktingarna på bussen i Östersund visar! 

Ta tillvara den livsviljan, istället för att förlöjliga, förtrycka eller frysa ut/in personer med en annorlunda vilja. Be dem om hjälp. De har något att komma med. De är någon. Det absolut värsta som kan göras nu är att servera dem apati.

Vill kommunikativa flyktingar bli bättre informerade så bjud på det. Att föredra värme och mycket folk omkring sig är fullt förståeligt, men nu är det vinter och kallt i ett land med mer natur än städer, och det går nog att förstå om viljan bejakas. 

Ta på allvar och lyssna på, samt svara och få fram andra perspektiv, och fortsätt så, för det är den enda lösningen: att fortsätta lyssna på varandra. Steg för steg löser det sig så. Det är en väg utan slut. Vilket för övrigt ömsesidigt även gäller flyktingarnas kritiker. Lyssna: Inte för att du tycker de har rätt, men lyssna för att de har en vilja och bryr sig. Även om du inte håller med. Till exempel vill läsarna på högerextrema sajter ha tacksamhet, ok vad bra, då kan vi väl bjuda på det. Många är rasister och främlingsfientliga, vilket är lika uråldrigt naturligt som en skog, så gå in i det och lär känna plantorna i skogen i all sin mångfald. 

Gränser ska dras, men inte till den grad att det dödar livsviljan, och inte så snävt att lyssnandet inte får utrymme. Det måste få finnas utrymme att protestera, även för nyanlända och för rasister. Till dig som innehar fördelningsmakt; var flexibel och handlingskraftig och tillsätt uppdrag till engagerade när engagemang faktiskt finns. 

I ett tidevarv då depression är konstaterat som ett av de största hoten mot mänskligheten, och ångesthantering i vanmakt sker i sorgliga grader av självdestruktion - uppmuntra då positiv självbevarelsedrift! 

Välkomna människor och troll som faktiskt vill lägga sin dyrbara tid i livet på att bevara eller förbättra något trots att de inte får tusentals kronor i lön för mödan, och trots att det inte är formulerat som en förbättring. Lyssna och omformulera. Det är en formel för växande. För er som satt tillväxt på altaret: Kritiker är en resurs. 

Vi har ett outnyttjat kapital av missnöje att ta tillvara i det här landet nu! Inaktivitet är en bristvara hos de utbrända, så om någon ska ombes besinna sig och gå in i tystnad är det till de utbrända den gåvan ska ges. Men samhället vinner inte på att trycka ner dem som brinner. Varken att deras låga släcks eller att de tar till fysiska bränder för att bli sedda ger oss bästa möjliga resultat. 

Fysiskt våld och bränder ska stoppas, men gör upp med missunnsamheten inom politiken och våga bjuda på vinster till de andra som har motsatta värderingar. Från alla håll. Skäll och gnäll men fastna inte i det. Se potentialen också. Beröm också. Välkomna också. 

Hurra för missunnsamheten som betyder att vi har något vi värderar, och vill skydda. Hurra för obändigheten och vägran att hålla tyst och lägga sig platt. 

Jenny Wenhammar,
Aktivist i Femen och tidigare riksdagskandidat för Miljöpartiet