"Nej, det är inte farligt att vara tacksam"

Det var väntat att debatten om flyktingarna som vägrade att kliva av en buss utanför Östersund skulle spåra ur. Men också tråkigt eftersom det behövs en diskussion om integrationsutmaningar för att inte lämna walk over till populister i båda lägren. Det fanns också vettiga debattörer likt Aftonbladets Lena Mellin och Expressens Lotta Gröning som på ett klokt sätt visade två olika perspektiv, utan överord och invektiv. 

Men det har skrivits mycket dumt, och bland de dummaste har varit här på Nyheter24, då flera debattörer menat att vare sig flyktingar eller vi andra ska hysa någon form av tacksamhet över Sverige. Ett synnerligen ohistoriskt resonemang som kan sammanfattas med orden: ”jag behöver minsann aldrig känna någon form av tacksamhet eftersom hela världen kretsar kring just MIG”. 

För det är nämligen så att Sverige fortfarande är landet annorlunda, om man jämför med övriga världen och det ska vi vara väldigt glada över och det går att hysa tacksamhet gentemot många av dem som kommit före oss.

Vi kan börja med att hysa tacksamhet mot de makthavare som på 15- och 1600-talet förvandlade ett medeltida land till en modern europeisk stat. Det hette sådant som Gustav Vasa, Gustav II Adolf, Axel Oxenstierna och Johan Skytte. Tack vare deras ansträngningar fick vi tidigt ett land utan separatistiska motsättningar där medborgarskapet blev synonymt med svenskhet, domstolar, gymnasieskolor i varje län och återuppväckta universitet som fortfarande finns kvar i Uppsala och Åbo, som dock inte längre är svenskt i och med rikssprängningen 1809. 

Vi kan också vara tacksamma mot Karl XIV Johan som när han blev kung 1818 införde ”Karl-Johan linjen” som gick ut på att Sverige skulle stå utanför europeiska storkonflikter. Det var början på en neutralitet som vi lever med än idag, och som kanske inte passar vår tid, men i alla fall har räddat oss tidigare.

Slutligen kan vi också vara tacksamma mot tidiga 1900-talspolitiker som liberal Karl Staaf och högermannen Carl Swartz som valde att inte gå till väpnad strid när det gällde demokratisering eller rösträtt. Istället sökte man kompromisser, och det är tack vare dem som vi kunde få allmän rösträtt i Sverige, utan att det blev en blodig revolution.

Så visst finns det mycket att vara tacksam för, och de som inte tror det borde läsa mer historia och spendera mindre tid på sociala medier. 

David Lindén,
Historiker