"Lösningen är aldrig att förbjuda kvinnors kroppar"
Josefin Tonky Andersson: "Problemet är romantiseringen av dåligt mående. Problemet är romantiserandet av ätstörningar, glorifierande av att svälta och skada sig själv"
Leone Milton skriver hos Nyheter24 att Sverige, precis som Israel, bör förbjuda sjukligt smala modeller. Men problemet är inte smala modeller. Problemet är inte heller retuscherade modeller.
Problemet är bristen på variation av kroppar. Problemet är att varje tidning jag hittar innehåller tips om bantning. Problemet är vikthysterin som främst utövas av vuxna och smittar av sig på barnen.
Problemet är romantiseringen av dåligt mående. Problemet är romantiserandet av ätstörningar, glorifierande av att svälta och skada sig själv.
Nu kanske någon här undrar vad jag får detta ifrån. ”Det finns väl inget sådant?”
Gå in på den första sajten riktad till ungdomar du hittar. Det går inte lång tid förrän du hittar en tråd där som handlar om självskada, depression, självhat och mat. Besök tumblr och sök på diverse taggar relaterade till detta. De är fyllda till bredden av prat om självmord, vackra citat om hur förstörd en är inifrån och hur de vill visa detta på utsidan. De är fyllda med ungdomar som söker efter ”ana-buddies”, en kompis att hetsa in i ett lika sjukligt beteende.
Sök på en annan hemsida för tonåringar. Ifall du hittar en tråd med ämnet matintag så kan jag satsa allt jag äger på att de kommer vara fyllda med kommentarer som ”Jag har inte ätit något idag, lol” eller ”en macka”.
Ätstörningar är bara en i mängden av olika sätt att skada sig själv på. Detta beteende, denna romantisering, tyder på ett större problem i vårt samhälle än smala modeller och dockor. Kan de ha en inverkan? Visst. Kan de visa på att det finns ett smalhetsideal? Ja.
De är inte grundorsaken. De är inte roten till problemet. Att förbjuda smala modeller skulle bara vara att förbjuda och skambelägga andra människors kroppar.
Vad är då det verkliga problemet, vad är det som har skapat denna kultur av (främst) unga tjejer som ser sin egna undergång och död som något vackert?
Det är svårt att säga. Det kan vara stigmatiseringen från vuxna av mental ohälsa. Det kan vara osäkerheten inför framtiden som slår ut i att en tar ut sin ångest och oro på kroppen. Det kan vara att världen har blivit större och mer öppen på grund av internet och att det är lättare att komma över material som triggar och inspirerar. Det kan vara en kombination av allt detta.
Men smala modeller?
Det är att bara skrapa på ytan av ett mycket större problem.
Josefin Tonky Andersson
