"Det här är den sanna historien om när skidåkning förbjöds"

En vacker vinterdag för fleraårhundraden sedan upptäckte en finurlig människa att om manformade trä till små, platta pinnar och spände fast dem påfötterna så kunde man glida på snön, mycket fortare än vad mannånsin kunde gå. Det var inte bara effektivt, utan även fartfylltoch spännande! Inte likt något människan hade varit med om förut,att susa förbi träd och sten och känna adrenalinet frisättas ikroppen. Särskilda backar för skidåkning ordnades samtidigt somprofessionella skidtillverkare kom till, och människor sattes iarbete. Alla gladdes!

Trots alla jobb som skapades, allapengar som omsattes, och all glädje folk fick ut av skidåkning fickhela industrin läggas ner, eftersom folk nyligen insåg att det jufaktiskt var fult och fel att åka skidor. Folk uppmanades att läsaböcker och spela fotboll istället. Bilder på Michael Schumachersattes in i läroböcker som delades ut till barn i grundskolan föratt lära dem om hur det antagligen skulle sluta om de började åkaskidor. Alla som ertappades med skidor spärrades in, backarspärrades av och hjälmar förbjöds. Hjälmar uppmuntrade tillskidåkning, hade de tillåtits skulle folk tro att det var säkert,att det skulle vara ok. Nej, detta var för deras eget bästa.

LÄS ÄVEN: Totte Löfström: Morgontrötthet och att ha en egen dator kan vara dolt drogberoende

Det fanns förstås nackdelar i form avförstörda liv, förlorad vårdnad över barn om man tillverkadeegna skidor, och en massa annat lidande, men det positiva varju i alla fall att folk inte längre åkte skidor! Nu skulle de intebehöva skada sig mer och deras liv var i princip räddade.

Men tänka sig, folk åkte skidorändå, i smyg! De köpte dem av skumma typer på gatan, somgaranterade att de minsann var "bra skit", men kvalitetenvarierade rejält och den som hade mage att ge sig ut i backen hadeinga garantier. Det gjorde dock inte så mycket, det var ju ändåbara riktiga idioter som åkte skidor. Kunde man inte ha kul utanskidåkning, då hade man ett riktigt loser-liv.

Folk åkte mer och mer skidor ochfortsatte dö. De fick skylla sig själva. Hjälmar var förståssvåra att få tag på, så även säkra skidbackar och säkraskidor. De som blev skadade drog sig från att söka vård, eftersomde visste vilka repressalier som väntade dem. Folk dog faktisktmycket mer än de gjort tidigare, men det var i alla fall fåniondeklassare som hade provat att åka!

LÄS ÄVEN: Fd polis: "Cannabis räddade mig när staten misslyckades"

Ja, självklart låter den härfantasivärlden helt fruktansvärt idiotisk, vansinnig och omoralisk,ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle kunna stå för sådanaregler. Tyvärr är det dock såhär vårt samhälle och vårapolitiker i dag ser på narkotika. Något känns mycket fel närSveriges största parti säger om ett skademinimeringssynsätt att "ipraktiken innebär ett sådant synsätt att narkotikamissbruketaccepteras som en del av samhället", och menar på att detta ärvarför man måste bekämpa det. Att inte acceptera att narkotikabrukär, och alltid kommer vara en del av samhället, är extremt naivtoch innebär att blunda för sanningen, något Sverige inte längrehar råd med.

År 2001 bytte Portugal linje ochfokuserade på vård och sjukvård istället för straff. Nu har deminskat sina narkotikarelaterade dödsfall rejält och ligger på ennivå 40 gånger lägre än Sveriges. Ja, fyrtio gånger lägre. Vårapolitiker hävdar fortfarande att de har svaret och att det sombehövs göras är att vara än mer restriktiva och hårda. Kära ni,vi har testat detta förr och det fungerar inte. Låt oss iställetslippa vara rädda för de som ska beskydda oss. Låt oss varaärliga, pragmatiska och humana: Vård och avkriminalisering räddarliv, förbud och straff dödar; vare sig det gäller skidor ellernarkotika.

Thomas Johansson, fotbollstränare och vice ordförande i Cannalisörerna
Ingrid Leirnes, Suppleant Cannalisörerna