"Det norska förbudet mot tiggeri är ett förbud mot fattigdom"

Jagbor ungefär hundra meter från min lokala affär, det där jagalltid småhandlar och det är där jag alltid får syn på denalldagliga tiggaren. Han sitter alltid där mellan sex till tio påkvällen. För några år sedan fanns han inte, men nu är han härvarje dag, kall och frusen utan handskar hållande en utslitenpressbyråmugg med några enstaka kronor i. Tiggaren hälsar alltidlika trevligt och jag sänker alltid huvudet lika skamligt och hälsartillbaka – utan att ge ett enda mynt går jag in i affären. Mennär jag har handlat färdigt får jag oftast växel tillbaka, dethandlar om några mynt, dessa mynt ger jag alltid till tiggaren somalltid tittar på mig tacksamt och som alltid säger “varsågod”istället för tack, med ett småleende vinkar jag adjö.

Förnågra månader sedan besökte jag första gången domkyrkan här iGöteborg, jag gick på min första nattvard. Under gudstjänsten komsom vanligt senare kollekten fram – dessa pengar var ämnade tillvälgörande ändamål till fattiga barn i Afrika. Jag gav någrakronor som jag hade i fickan. Jaganser att mina kronor till tiggaren och kyrkan går till sammaändamål – det går till de fattiga.

Detär nu jag sorgset läser om att tiggeriet i Norge är på väg attförbjudas. Regeringen i Norge har anfört att man ska besluta omatt förbjuda tiggeri. Allt fler i Sverige vill även förbjudatiggeri.Förra året genomfördes en undersökning där mer än hälften avsvenskar skulle vilja se ett förbud. Argumentet mot tiggeri äratt det är organiserat. Att människor som tigger samarbetartillsammans. Vad jag kan se så kan det vara organiserat – fastmellan familjer, mellan fru, barn och man som gör olika saker föratt klara av dagen. En man kom fram till mig en gång, vi snackade påengelska, han kom från Moldavien och han visade sin sovplats – detvar utomhus - utanför en kyrka där han och flera sover varje dag.Han frågade om lite brödpengar men den gången hade jag tyvärringet.

Oavsettgraden av organiserat tiggeri så handlar det i grund och botten omett socialt problem – det handlar om fattigdom. Att människorsover utomhus talar mycket om deras situation att de ligger i detabsoluta sista bottenskiktet – att den sista utvägen är atttigga. Det går inte och lagstifta bort detta, fattigdom är ingetkriminellt problem utan socialt. Om du inte gillar tiggeri så har dufortfarande ett val, ett val att inte ge pengar, om du tror att detgår till fel människor så behöver du fortfarande inte ge –gåvor är frivilliga och jag ger frivilligt. Samma sak gällerkollekten i kyrkan – gåvor är frivilliga.

Jagförstår inte denna hets mot tiggeriet, varför just nu? Det har jualltid funnits tiggare i Sverige och Skandinavien – det har alltidfunnits fattiga människor. Är det på grund av att människorna ärfrån Rumänien? Är det på grund av att dem är romer?

SnällaNorge! Försök inte lagstifta bort fattigdomen, att människor kommertill ett annat land för att tigga medan de sover utomhus är ett roppå hjälp – är det verkligen kriminellt? Att förbjuda tiggerihjälper ingenting – det stjälper bara mer de utsatta som skullefortsätta tigga och således kommer samhället betala merskattepengar för fler polisiära insatser mot de “kriminella”

Skadet verkligen vara förbjudet att vara fattig?

KevinGierun,
Humanist och student på Göteborgs Universitet