Magda Rasmusson, Grön Ungdom: "Alla barn förtjänar en Isak"

I somras var jag och två kompisar ochbadade. Folk hängde vid klipporna, tjoade och skrek, precis som detbrukar vara när folk fortfarande är lediga och avslappnade.Plötsligt började dock det väsnas något förfärligt. Det var ettkillgäng i tidiga tonåren som tävlade med en gubbe i övremedelåldern, som stod på sin båt på andra sidan vattnet, om vemsom kunde säga mest förnedrande saker till varandra. Vi andra somstördes i vår semesterbubbla suckade mest och väntade på att detskulle dö ut, vilket det också gjorde.

Men något fick mannen att inte låtadetta stanna vid ett meningslöst gräl en oskyldig sommarkväll.Rätt vad det var så kom han i raska steg, gick fram till en avkillarna och nitade honom till golvet. Han började släpa honom påbryggan och försökte slänga honom i vattnet. Det hela gick väldigtfort och medan vi andra knappt hann blinka så var min vän Isak uppepå benen och stoppade mannen från att göra något mer.

Den lille killen hann ändå få sittfinger brutet, sin rygg uppskrapad från den träiga bryggan, tjut iöronen efter det första slaget och, gissar jag, en för alltidväldigt obehagligt minne från vad som kunde ha varit en vanlig, finkväll i slutet på sommarlovet.

Polisen ringdes dit, mannen kundegripas och har idag dömts. Men i skenet av de senaste dagarnashändelser i Malmö, med den lilla 9-åringen som blev misshandlad aven ordningsvakt, kan jag inte låta bli att få en stor klump imagen. Ingen ingrep, och även efteråt verkar rättsväsendet,socialtjänst och arbetsgivare vara oförmögna att ta ansvar föratt en liten kille farit illa. Det gör inte direkt utsatthetenmindre för att det rörde sig om ett ensamkommande barn som kommittill Sverige.

Vittnena som aldrig ingrep i Malmöuppger att de var för rädda. Även det är en signal om att vi somsamhälle har misslyckats. Vi behöver prata mer om vilket ansvar vihar för varandra och förhoppningsvis kan denna hemska historia ledatill att nästa gång vi ser och hör barn far illa så agerar visjälva.

Men framför allt behövs en grundligutredning som inkluderar samtliga berörda samhällsinstanser –inte minns polisen som kommit med mycket tveksamma uttalanden, sommer får det att låta som om det rör sig om en bortsprungen kattoch inte ett försvunnet och misshandlat barn.

Ingen ska behöva växa upp och undravart alla vuxna höll hus. Vi kan nämligen inte förlita oss på attalla har föräldrar som orkar kriga för sina barns rättigheter.När myndigheter misslyckas är det helt enkelt de svaga som drabbashårdast. Det är oacceptabelt.

Varenda unge förtjänar någon som minvän Isak i sin närhet. Men barns trygghet får aldrig stå ochfalla med att en sån alltid finns nära till hands. Därför måstesamhället ta ansvar.

Magda Rasmusson,
Språkrör Grön Ungdom