"Påhittad omtanke är värre än rök"

Jag går ut i gryningen innan detblivit ljust och traskar mot de gröna boxarna för återvinning.Förutom en hovrande p-vakt (ditkallad av bostadsrättsföreningensvaktmästare för att kontrollera att de boendes bilar står rätt)är det bara jag ute.

Vad det verkar. Jag stoppar ner etttomt cigarettpaket i lådan för papp. Då bakom mig, hörs en röst:

"Hördudu. Det där ska sorterassom hårdpapp, inte som tidning."

Välkommen till Sverige. En helt vanligdag.

Hur blev vi det mest förbudsälskandefolket i världen? När började vi förväxla självpåtagenauktoritet med godhet? Under parollen "Sverige ska bli ettföregångland" går nu regeringen ut med förslaget attförbjuda rökning på bl a uteserveringar och busshållplatser ochgömma undan cigaretterna i butikerna. I helt neutrala förpackningarnaturligtvis, utan palmer och färger, så att de inte råkar frestanågon. Och så att den som, Gud förbjude, ändå vill köpa ettpaket känner sig som en den sociala outcast hen är.

I P1 hör jag hur folkhälsoministernmed entonig och allvetande stämma, mansplaining hur detligger till: folk dör av rökning.

Ja, folk dör av rökning. Folk dörockså av att dricka sprit. Av trafik. Av psykisk ohälsa. Folk döri själen lite varje dag, när de får höra av främlingar på gatanatt "man ska gå till vänster på trottoaren" eller "vadmenar du med att ställa din cykel här? Mitt framför enpapperskorg?".

Man vågar knappt gå längs entrottoar längre, i rädsla för att gå fel.

Jag har tänkt mycket på de härsakerna på sistone. Det verkar har blivit värre. Ävenordningsivrande människor i bekantskapskretsen reagerar. Vi harblivit ett folk av kontrollanter. Vem som helst kan när som helstchockat utbrista: "Här kan du inte ha pälsmössa! Det finnsfaktiskt de som är allergiska!" eller "Du har din stol härpå vår uteservering fyra centimeter för långt ut mot gatan.Flytta tillbaka den genast!"

Röka är naturligtvis inte till atttänka på i en sådan miljö.

Det värsta av allt är att dessamänniskor kommer undan. De har ju rätten på sin sida! De kanalltid linda in sina påbud i paragrafer och påhittad omtanke.

Men jag undrar: vad gör dennaförbudsmentalitet med oss som människor?

Vad gör den medvåra själar? Att ständigt vara övervakad och bli betraktad som enhälsorisk när man går utanför den mycket smala fåra som dessapräktiga människor plöjt upp (oombedda).

Det är inte konstigt om man behöverta en cigg för att känna sig normal. Även om man egentligen interöker.

När det gäller civilkuraget verkardet dock värre. Inför en pappa som vrålar på sin fyraåring påt-banan och hotar honom med att "då får du åka hem självtill mamma" är jag den enda som lyfter blicken från mobilenoch lägger mig i. Stöd noll, från de andra i vagnen. Pappan gårtill verbal attack och jag får gå av som en förlorare.

Det finns allvarliga problem i vårtsamhälle. Ett av dem är märkligt nog oviljan att lägga sig isamtalet när det verkligen gäller. Att vara en god förebild påriktigt. Desto större är den alltför ivriga viljan att lägga sigi detaljer och småsaker, som huruvida ett cigarettpaket ska sorterassom hårdpapp eller tidning.

Sara Paborn,
Författare och feströkare

Här kan du se vilka böcker hon har skrivit.