"Därför borde inte statyn över 'tanten med väskan' byggas"

Som Miljöpartiets förtroendevalda i Kultur- och fritidsnämnden i Växjö har jag under dagarna sett hur höga röster höjts inom tidningar, på sociala medier och i form av namnunderskrifter för att stödja "Tanten med väskan". Därför kan det vara aktuellt med en redogörelse för hur allting ligger till och vad jag och Miljöpartiet anser i frågan.

Det som har hänt är att Kultur- och fritidsnämnden har haft en öppen diskussion om den tidigare nämndens beslut. Samtliga partier utom Socialdemokraterna var öppna för att riva upp beslutet, vilket ansågs vara förhastat och för snabbt taget. Dock togs inget definitivt beslut i frågan, utan alla ledamöter fick i uppdrag att diskutera saken i sina respektive partiers kommunala grupper. Under vårt möte, där antalet medlemmar var beslutsmässiga, lyfte ingen upp några argument för att bygga statyn och gruppen var enig i frågan.

Därefter har Kultur- och fritidsnämndens arbetsutskott haft ett möte, under vilket ärendet med statyn togs upp. Samtliga röstade för att riva upp den tidigare nämndens beslut och att inte bygga statyn, utom Socialdemokraterna som lade ner sina röster. Då jag endast är ersättare i den gruppen kunde jag därför inte rösta i frågan, men står bakom det beslut som togs.

I veckan har en av Socialdemokraternas ledamöter i nämnden, Pontus Samuelsson, bestämt sig för att ta frågan i egna händer, trots att han tidigare lagt ner sin röst i arbetsutskottet. Genom stöd från Skiftet, vilket tidigare hette Alliansfritt Sverige, fick han hjälp till att samla ihop namnunderskrifter och startade även ett evenemang på Facebook. 

Genom mailutskick från Skiftet och en artikel i Aftonbladet dröjde det inte länge innan fler än 6 000 personer skrev under namninsamlingen. I skrivande stund har över 9 000 personer skrivit under Pontus kampanj. Istället för att argumentera för sin sak, eller ens rösta för den, valde han att innan nämnden tagit något beslut att försöka bilda folklig opinion och ta saken helt i egna händer mot en nämnd där alla partier utom Socialdemokraterna var eniga.

Det finns givetvis många argument för och emot, men i slutändan handlar det om politiskt våld. Det är någonting som jag aldrig kan hylla, speciellt inte genom en staty som föreställer själva våldshandlingen.

Utöver det är det lätt att vara för en staty utan att veta alla fakta runtomkring. Kvinnan på bilden var psykisk sjuk, mannen var en demonstrant som hade rätten på sin sida och motionen om att uppföra en staty när nästintill omöjlig att göra till verklighet. 

För det första måste marken under stortorget genomgå en arkeologisk undersökning så fort minsta spadtag skulle gå djupare än 15 cm, vilket redan där gör det hela dyrt. Därtill kommer själva statyn i sig. Motionen vill att Susanna Arwins mindre staty köps in och blir till en större version. Tyvärr skulle en sådan staty kosta 1,5 miljoner, ett belopp som är såpass högt att det enligt svensk lag måste bli en allmän upphandling. 

Det gör att Susanna Arwins staty inte kan köpas in, utan att andra konstnärer och aktörer måste få lägga sina förslag. Dessvärre äger Arwin de konstnärliga rättigheterna till sitt verk, vilket gör att ingen annan än kan bygga den staty som motionen syftar på. Kort sagt måste motionen omformas i grunden för att en staty skulle vara möjlig att uppföra utan väldigt hög kostnad och mängder med hinder i form av lagar och byråkrati.

Samtidigt finns det givetvis många som brinner för att statyn ska bli verklighet, inte minst Pontus Samuelsson från Socialdemokraterna. Flera argument om antinazism, frihet och turistmagnet har lyfts fram. För mig handlar det i slutändan om en olaglig handling som utförs mot en person som har lagens rätt mot sin sida, och att fotografen själv, som äger rättigheterna till fotografiet, inte stället sig bakom statyn. Därför kan jag som politiskt förtroendevald inte ställa mig bakom att statyn byggs.

Jonatan Rundqvist,
Språkrör för Grön ungdom Kronoberg