"Den tiggande mannen lade det lilla han hade på en present till mig"

Jag har sett att ni är många som har åsikter om de Rumänska tiggare som befinner sig i Sverige. Jag tänkte berätta för er om min erfarenhet.

Utanför Ica Effkå i Majorna satt under förra året en man som jag kom att bli vän med. Vi spenderade förra året med att sitta utanför Ica ca tre dagar i veckan och studera svenska, dricka kaffe och utbyta våra livserfarenheter.

Så, strax innan jul var det dags för min nyfunna vän att återvända hem till Rumänien igen. Glad att få träffa sin familj igen, men nervös över hur det skulle bli när han återvände till den plats han varit tvungen att lämna för att kunna få ihop några kronor för att kunna skicka hem till sim familj. Han var nervös över hur landet skulle behandla honom, eftersom hans erfarenheter tidigare varit hemska.

Så, idag, gick jag mot Ica för att köpa ett paket cigaretter, och får se min vän vara tillbaka utanför affären. Han berättar att han är glad över att ha fått träffa sin familj men att situationen i Rumänien var ohållbar.

"VÄNTA!" Utbrister han och börjar gräva i sin trasiga väska. "Present. Till dig!" Säger han och tar fram ett askfat han har köpt till mig i Rumänien.

Det här är alltså en människa som inte har någonting, alls, som väljer att lägga en del av det ytterst lilla han har på att köpa en present. Till mig. För att visa att han är tacksam över att ha fått en vän i Sverige.

Jag vill att ni alla ska veta, vad ni än har för åsikter om tiggare, att det är JAG som ska vara tacksam.

Den här mannen har gått igenom ett helvete jag inte ens kan föreställa mig, han går i kläder som jag och andra här i Majorna har gett honom eftersom han inte har medel att ens köpa sig en t-shirt, och har ändå en sån godhet i sig att han väljer att lägga av det ingenting han har för att köpa mig en present. 

Jag vill be er, att innan ni fördömer de som sitter utanför affärer och avfärdar dem som jobbiga eller lurendrejare, tänker att det är människor, med hopp och drömmar, som kan komma att bli era vänner om ni ger dem en chans.

Jessica Lindh,
Student