"Kissblöjan som slog en kil mellan folket och företagsamheten"
Mattias Allring: "Allt vi behövde för att avslöja lögnerna om Carema låg där slängda för våra fötter, men hela det svenska folket var fullt upptagna i att bli undervisade i att hata entreprenörer"
Mattias Allring är oberoende socialliberal debattör. Han är engagerad i frågor kring entreprenörskap, välfärd, innovation och teknik.
Följ honom på Twitter: @MattiasAllring
En politisk myt i Sverige borde ha en svår utmaning i att slå rot. Den måste smyga sig förbi intellektet på en av jordens högst utbildade befolkningar, bygga bo i magtrakterna och falskeligen flyttanmäla sig som vetskap. Men trots att myter är chanslösa i en datadriven akademisk strid lyckas de hitta sätt att penetrera våra hjärnlober med sin last av osanna föreställningar.
Ideologi är, som jag ser det, något av en trojansk häst att leverera myter med. En annan är den nyhetsrapportering som utförs av den sorts journalister som är mer intresserade av klick än saklig och källkritisk nyhetsrapportering. I förening skapar dessa två komponenter virala politiska myter.
Låt oss titta lite närmare på mitt favoritexempel av politiska myter. I samband med den så kallade Caremaskandalen "avslöjades" en historia som så gott som alla känner till. Just den här historien har format hela vår inställning till företagande i välfärden. Detta trots idoga försök att bemöta och nyansera den..
Ja, jag pratar om kissblöjorna. Kissblöjorna som i den avhumaniserande profitens namn systematiskt vägdes och återanvändes om de inte var fullständigt fulla med kiss. Ett så flagrant exempel på kapitalismens bottenlösa girighet att det smärtat ett helt folk djupt i hjärtat och fått ett oerhört genomslag i opinionen mot vinster i välfärden.
Det är bara en detalj som borde grusa insikten – det rör sig om en lögn.
Under mediedrevets 4000 artiklar om Carema på 3 månader tycks det inte vara någon som formulerade den uppenbara kritiska motfrågan - är det verkligen ett rimligt business case att väga och återanvända blöjor?
Låt oss ta fram våra mellanstadiekunskaper och göra ett snabbt överslag:
Ett genomsnittligt vårdbiträde tjänar 18400 SEK/mån, vilket innebär en lön på ungefär 3 kronor per minut (inklusive sociala avgifter och liknande). En vuxenblöja kostar ungefär 10 kronor styck.
Hur snabbt måste två vårdbiträden hinna ta sig från en patient till annan, få av blöja med gemensamma krafter, väga och sätta tillbaka en halvfull blöja, för att hela operationen faktiskt ska löna sig?
Svar: 50 sekunder.
Allt vi behövde för att avslöja lögnerna om Carema låg där slängda för våra fötter, men hela det svenska folket var fullt upptagna i att bli undervisade i att hata entreprenörer.
I dag, några år av klickekonomisk fördumning senare, har drevet mot de privata aktörerna i välfärden växt till orkanstyrka. Myten som såddes med bland annat kissblöjor, har slagit rot så starkt i vårt kollektiva medvetande att den som i dag hävdar att de privata aktörerna är utsugare inte längre behöver bekymra sig över att leda påståendet i bevis.
Detta trots att inte en enda forskningsbaserad rapport har lyckats styrka vänsterns ideologiskt drivna aversion mot de privata välfärdsbolagen. Tvärt om visar forskningen att de privata aktörerna erbjuder samma eller till och med bättre resultat för samma pengar.
Men det spelar ingen roll. Myten om kissblöjan lever vidare i folksjälen. Och med den myten om den evige kapitalisten som välfärdens våldtäktsman.
Det är helt enkelt en bättre story.
Mattias Allring,
Oberoende liberal debattör
