"Högern är de sista som har rätt att döma andra partiers historia"

Jag läser debattartikeln av André Millom i Nyheter24 om hans syn på den politiska historien bakom det vi i dag refererar till Vänsterpartiet och där han gör magstarka kopplingar till nazismen och till dagens mest förtryckande parti, Sverigedemokraterna.

André Milloms argument känns oerhört förlegade och inte minst finns där en otrolig brist på sakkunskap.

Det första man måste ha klart för sig är att exakt alla politiska ideologier har växt fram utifrån missnöje. Inget politiskt parti har någonsin bildats till följd av att man är nöjd över hur samhället ser ut, oavsett om vi pratar nutid eller dåtid. Om vi pratar dåtid så var det heller inte bara att registrera en partibeteckning och sätta igång och påverka. Det krävdes betydligt mer radikala former för att uppnå en förändring.

Millom pratar i en nedvärderande tonsättning om att vänstermänniskor i Sverige måste demonstrera om allt och drar sedan ett likhetstecken mellan den företeelsen och Vänsterpartiet. Tittar vi tillbaka rent historiskt så pågår det definitivt mindre demonstrationer i dag än för bara tio år sen men det är inte den väsentliga skillnaden. Den stora skillnaden är att demonstrationer i dag inte handlar om politisk ideologi utan snarare är reflektion av det samhälle vi lever i, om medmänsklighet, där människor från olika minoriteter, från olika samhällsklasser och från olika yrkesgrupper ställer sig på samma sida mot orättvisorna.

Millom menar att han, som högersympatisör, inte kan förstå varför man måste demonstrera om allt och kallar Sverige för vänsterorienterat.

Det är ett högst konstigt antagande efter att Sverige styrts av ett högerblock de åtta senaste åren. Om Millom upplever att det demonstreras för mycket, att det finns för mycket missnöje i det samhället där han bor så kanske det finns anledning att rikta skarp kritik mot sin egen ideologiska ställning och vad hans företrädare ställt till med.

Den borgerliga politiken från 2006 och fram till maktskiftet i höstas kommer att ta lång tid att laga. På det sättet som det borgerliga blocket monterat ned alla trygghetssystem som tagit generationer att bygga upp av ett demokratiskt samhälle, om vi nu ska prata historia.

Det är ingen som förnekar kommunismens historia. Den är ful och den är vedervärdig och handlade om att kontrollera människor i en diktatur med metoder som inte kan beskrivas på annat sätt än barbariska. Det går inte att komma ifrån, det måste man äga och stå till svars för.

Men att ställa sig upp som högersympatisör och peka finger mot vänstern för sin historia är enormt magstarkt när vi gått genom åtta år av brott mot de mänskliga rättigheterna, nedmontering av trygghetssystemet där vi skickat ut cancersjuka människor i arbete och där staten ägnat sig åt spionage på sin egen befolkning – och då pratar vi bara om Sverige.

Om vi nu trots allt ska prata politisk historia, André. Hur många marionetteregeringar och militärjuntor runt om i världen i det historiska perspektivet har en högerstämpel i baklyktan.

Toni Lappalainen,
Frilansjournalist