"Våra liv känns meningslösa och vi förnekar det"
Ulf Rådberg skriver om vardagen, vad vi distraherar oss med och frågar sig om vi någonsin får tid för oss själva.
Ulf Rådberg är en 19-årig student och bloggare från Bromma. Hans blogg hittar du här.
Jag undrar en sak. Hela tiden är vi socialt begränsade i den bemärkningen att vi måste umgås med andra, familj, vänner, och så vidare.
Sällan är vi totalt ensamma. Och när vi väl är det så försöker vi distrahera oss på olika sätt, med tv-serier, sociala medier, böcker eller annat. Och har vi inte några telefoner, tv-apparater, tidningar eller böcker i närheten så distraherar vi oss med ytliga tankar om vardagen – vi planerar och analyserar på ett plan som endast är kopplat till vardagens trivialiteter.
Men när får vi tid för oss själva, på riktigt? När tillåter vi oss själva att tänka och känna på djupare och mer existentiellt kopplade plan?
Nästan aldrig skulle jag vilja påstå, generellt alltså. Det skiljer sig så klart från person till person men jag tror att vi alla är så pass uppslukade av vardagen och alla dess krav och förväntningar på oss, att vi förlorar oss själva och endast i viss minimal utsträckning kan lyssna inåt och fokusera på mer betydelsefulla livsvärden.
Och när vi väl konfronteras av oss själva, frivilligt eller ofrivilligt, blir vi skrämda och känner ångest. På kvällar då vi ligger i våra sängar ensamma och ska sova, och inte förmår oss att distrahera oss från oss själva genom planeringar och dagsanalyser, så slår konfrontationen till som en smäll. Vi tvingas se oss själva och den synen är oftast obehaglig.
Vi inser att våra liv känns otillfredsställda och ensamma. Att vi saknar kontakt med oss själva. Detta väcker djup ångest inom oss. Och det snabbaste och enklaste sättet att undvika denna ångest är att isolera sig ännu mer från sig själv, låta vardagen ta ännu mer plats, bli fullkomligt uppslukad av livets trivialiteter.
Vi förnekar för oss själva att våra liv känns meningslösa. Så det jag undrar, är helt enkelt, vad känner och tänker ni när ni ligger helt ensamma med er själva på kvällarna och ska sova och inte orkar distrahera er med vardagsplaneringar eller sociala medier? Blir ni konfronterade eller är ni lyckliga?
Ulf Rådberg,
Bloggare och student
