"Det här är min kropp – du har inte rätten att ha åsikter om den"

Jag vill inte att den här bilden ska behöva vara ett statement. Jag har blivit trakasserad överallt, på krogen, genom telefonsamtal där personer ringt med skyddat nummer, på väg hem från krogen, badhus, i skolan, på internet och så vidare.

Och jag är så ofantligt jävla skittrött på alla idioter som lyckas få luft att trakassera skiten ur mig. Alla de här människorna har velat en sak: trycka ner mig för att jag vadå, väger mer än dem? För att de blir provocerade av att jag ser ut såhär? Jag känner ständigt ett behov av att prata om det här för att jag vill bränna alla murar kring tabun att prata om nåt som är så pass jobbigt. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig.

Jag vill bara lägga upp en bild på mig på samma sätt som du lägger upp en bild på dig i bikini från din Thailandssemester. Skillnaden på dig och mig är att folk rynkar på näsan när de ser min bild och förmodligen inte bryr sig alls när de ser din.

Skönhetsidealet känns snarare som en kronisk sjukdom än ett ideal. Finns det ens något botemedel till alla de människor som ständigt känner ett behov av att trycka ner andra människor för att deras utseende inte passar? Varför beställer de stora klädkedjorna in färre plagg i stora storlekar?

Alltså, jag blir inte smalare för att H&M tvingar mig att köpa en tröja i storlek M när jag förmodligen borde ha XL. Och nej, det här är ingen gråthistoria. Den här kampen går åt alla håll. Alla känner igen sig i den. Den finns i alla delar av livet och i alla branscher.

Jag är tjock. Jag är tjock i soffan, jag är tjock på pendeltåget, jag är tjock framför tv-kameran, jag är tjock i skolan, jag är tjock på dansgolvet, jag är tjock på scenen, jag är tjock på familjemiddagen, jag är tjock i klädaffären.

I mitt huvud pågår en ständig jämförelse med andra och jag har länge velat tro att min spegelbild är en vanföreställning men som tur är finns det alltid någon som talar om för mig att jag är tjock alla timmar på dygnet, även när jag står framför spegeln.

Det dessa människor inte verkar veta är att jag är med min kropp 24 timmar om dygnet och måste klä på den, duscha den, mata den och så vidare. Jag har än så länge perfekt syn och jag behöver ingen som talar om för mig hur jag ser ut. Tänk om jag faktiskt vill se ut såhär? Eller om jag inte vill? Ingenting ger dig rätten att kommentera.

Det här är min kropp. Vad jag gör, vad jag känner, vad jag säger att min kropp är – är upp till mig. Ingen annan har rätten att yppa sig om det. Så svälj luften du precis tänkte ta, lämna den åt bättre behövande.

Alva Tång,
Musiker och artist