"Nötallergi är på riktigt, Hanne Kjöller"

Hej Hanne Kjöller,

Jag vill berätta en historia om när min dotter fyllde fem. Hon hade pratat om att ha kalas i exakt 364 dagar. Hon bjöd in sina kompisar en månad i förväg. Hon spenderade två dagar med att förbereda dukning, dekorationer och små namnlappar. Så var det äntligen dags. Under två timmar var hon den lyckligaste tjejen i världen. Hon och hennes bäste vän, som var kvar lite längre, avslutade med att fika ännu en gång.

Då började hon hosta. Jag tänkte först att hon satte i halsen. Med hon fortsatte trots vatten och ryggdunk. Attacken blev allt värre, och jag såg hur hon började svälla upp kring ögonen. Hon fick frossa och ville dra sig undan, med en allt kraftigare hosta. Hon fick problem med andningen och blev alltmer slö. Detta under en period av ca tre minuter. Vi insåg att något var kraftigt fel och kastade oss in i bilen till akuten. Där visade det sig att hon drabbats av en anafylaktisk chock orsakad av födoämnen. Nötter. Och att hon förmodligen inte hade överlevt om vi befunnit oss på till exempel ett flygplan utan tillgång till medicin. Idag mår hon fint och bär alltid med sig adrenalinsprutor och kortisontabletter. Som ett slags ispikar för vistelse på tunn is.

Tänk om vi inte hade varit så nära akuten.

Tänk om vi inte hade haft tillgång till kompetent akutpersonal.

Tänk om människor kunde sluta underblåsa felaktiga antaganden om nötallergi så att risken för att andra ska behöva uppleva detta minskar.

Då skulle isen kanske inte behöva vara så tunn varje gång min dotter vistas i offentliga miljöer. Såsom flygplan eller skolor. När du skriver "Att göra hela flygplan, skolor eller andra offentliga miljöer till nötfria zoner är rent vansinne. Kanske är det till och med skadligt" bagatelliserar du inte bara alla nötallergikers (och deras föräldrars) ångestfyllda vardag, du ljuger dessutom dina läsare rätt upp i ansiktet.

Tänk om, Hanne.

Erik Skoglund,
Copywriter