"Våldsromantikerna måste uteslutas ur supporterkulturen"

Under alla mina år som aktiv inom supporterkulturen, har jag arbetat för det jag tror på. Den goda supporterkulturen. Arbetet intensifierades som ledamot och ordförande för Djurgårdens supporterförening Järnkaminerna. För mig var det en självklarhet att jobba mot sådant som skadade Djurgårdens anseende, men även ekonomiskt. Däremot kunde jag också se verkligheten och med åren insåg jag vad den verkliga problematiken låg i.

I dag är årets första Stockholmsderby för denna säsongs Fotbollsallsvenska. Hammarby mot Djurgården. Den första frågan som kan ställas här och nu: Ska du gå på matchen eller bor du i närheten? Är du rädd att möta tusentals huliganer på väg till eller från Tele2-arena?

Om du svarar ja på båda dessa frågor är du inte ensam. Men tyvärr speglar det också en problematik som måste motarbetas.

På väldigt kort tid har Järnkaminerna gjort två riktigt bra saker som borde uppmärksammas och hyllas mer än vad som redan gjorts. För det första har de infört krav på att vara medlem om man står i klacken på Tele2-arena. Detta är bra. Riktigt bra.

Nu kan föreningen själva ta ett ansvar och utesluta medlemmar som beter sig illa, som på något sätt skadar andra människor eller Djurgården. Detta kämpade jag för redan under min tid. Men jag stötte på motstånd och fick därför ge mig, vilket är sed när det gäller demokratiska föreningar. Men det gläder mig enormt att man nu har tagit detta steg och jag hoppas att fler supporterföreningar följer efter.

Om du inte tror att Järnkaminerna som supporterförening tar ett enormt ansvar för en god supporterkultur, leder det in mig på det andra som de har gjort på kort tid. Nämligen uppmanat till lugn på sin hemsida inför måndagens derby. Det går bland annat att läsa följande:

”Vi vill på allvar uppmana till eftertänksamhet då rivaliteten inför just detta derby är större än vanligt. Du ska kunna visa dina färger utan att bli påhoppad eller hotad. Självklart behöver man inte vara några vänner, vi vill givetvis se vårt lag segrar på planen och på läktarna. Det handlar om fotboll, läktarkultur och gemenskap.”

Detta är enkelt. Supporterkultur och rivalitet går hand i hand, men det betyder inte att man ska slå varandra på käften. Att stå på läktarna och sjunga, kanske håna lite grann. Det är precis det som man gör och för de allra flesta stannar det också där.

Jag kan inte säga att det inte finns några problem. För det gör det. Jag har gått på extremt många derbyn i både ishockey och fotboll och på nära håll sett vad vissa supportrar är kapabla till. Så hur löser vi då denna problematik? Under alla dessa år har jag i alla fall lösningen klar för mig.

För det första: Vi måste börja se verkligheten som den faktiskt är. Våldsromantiker har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Den finns inte bara i idrottssamband, utan även exempelvis vid festivaler. Astrid Lindgren själv gestaltade detta redan på sin tid med att slagsmål kunde förekomma på något så enkelt som en auktion. Om vi börja att inse detta har vi kommit en bra bit på vägen till lösningen.

Bland supportrarna som förstör och vandaliserar återfinns andra samhällsproblem som måste bekämpas i stället för att skylla på vår tids största folkrörelse: Nämligen överkonsumtion av alkohol och den ökade droganvändningen.

LÄS MER: "Supportrar – ni har makten att visa Sverige vad folkfest är!"

Och för att komma åt detta samhällsproblem måste vi börja i väldigt tidig ålder. När jag gick i skolan hade vi kanske någon enstaka lektion där vi pratade om drogernas verkan på människor. Ännu mer förebyggande arbete krävs. Men inte bara det, vi måste göra det lättare för föräldrar att få sina barn att engagera sig i någon fritidsaktivitet, som exempelvis idrott eller teater.

Fritidsaktiviteter är sådant som kan vara dyrt för väldigt många föräldrar. Vi måste göra det möjligt för samtliga, oavsett bakgrund, antalet barn i familjen eller inkomst att ha råd att göra detta för sina barn. På så sätt kommer barnen att lära sig innebörden av gemenskap och lojalitet, vilket är bra egenskaper att ha med sig i livet och som garanterat gör att man kommer längre bort från droger.

Men för att backa tillbaka till supporterkulturens problem finns det mycket vi kan göra även där. Nämligen att politiker, medier, poliser med flera börjar prata gott om supporterföreningarna och på så vis ändrar hela samhällets syn på den stora massan supportrar.

För det kommer inte att vara tusentals huliganer ute på gatorna i dag, som du kanske är rädd för om du svarade ja på tidigare frågeställningen. Tvärtom, och detta måste vi få upp ögonen för!

Mikael Nylander,
Tidigare ordförande för Järnkaminerna