"Hur blev det så fel? Min 9-åring gråter över att inte få ha BH"
Elin Pettersson skriver om att hon är trött på att vi sexualiserar och gör våra barn till små vuxna, med vuxna problem och vuxna skönhetsideal.
Elin Pettersson är 35 år, ensamstående med två flickor (5 och 9 år), boende i Vingåker och arbetar med familjebehandling.
Nä, Nu är jag förbannad! Nu sätter vi stopp!
Min dotter (nyligen fyllda 9 år) kommer hem från skolan, gråter vid läggning och säger: "Mamma, jag blir retad i skolan för att jag inte har märkeskläder!"
Jag svarar: "Men lilla gumman, du har märkeskläder- det står H&M i dina!"
Och nej, det svarade jag ju inte alls, eftersom hon går i andra klass och inte alls ska ha den blekaste aning om att vi vuxna dömer/fördömer/bedömer andra vuxna efter vad de har på sig för kläder, utseende, färg, kropp, status, bil, levnadsstandard.
Min dotter är 9 år, inte 15+. Hennes hjärna ska användas till lek, bus och roliga upptåg. Hon ska precis ha lärt sig att sitta någorlunda still på en lektion och kanske få lite gjort på lektionen också.
Min dotter ska inte få höra (eller säga till någon annan) att hon är för tjock, måste ha BH innan hon fått bröst eller ha speciella kläder för att passa in. Den tiden kommer.
Och jag vägrar tro att den tiden redan kommit. Jag vägrar och vill inte tro att vi vuxna, föräldrar och vårdnadshavare, har sjunkit så lågt, att vi redan i småbarnsåldern planterar våra ytliga värderingar och åsikter i våra barns huvuden.
Att vi på riktigt tror att våra barn mår bättre av att veta att deras nya jacka kostade 900 kronor och är köpt på NK eller att byxorna kostade 750 kronor och är av fransk design. Eller att vi tror att våra barn mår bättre av att vara låtsasvuxna med fejktuttar och BH eller få höra att mamma är för tjock för de nya tighta jeansmodet.
Mina barn skuttar runt i begagnade kläder. De blir precis lika smutsiga efter en dag utomhus ändå. BH får man när man fått bröst. Och lår, ja, de dallrar när man springer.
Jag vill, snälla ni, vuxna, föräldrar och vårdnadshavare att vi tillsammans bestämmer oss för att låta våra barn få vara barn ett tag till. Kan vi inte tillsammans bara säga: Stopp! Nu räcker det.
Stopp till fördomar, utanförskap och utseendefixering? Kan vi inte bara, i några år till, låta alla barn få passa in?
Jag svarade: "Men lilla gumman, vad är märkeskläder för något?"
Hon svarade: "Jag vet inte"
Elin Pettersson,
Mamma
Den här texten skrevs ursprungligen som en facebookuppdatering. Läs originalet här.
