Tiggaren Nicolae: "Testa att sova en natt i mitt tält Moderaterna"

Inget gör mig så ledsen som när människor kommer fram till mig och frågar varför jag inte jobbar. Jag kom till Sverige för ett bättre liv. Jag kom hit för att kunna försörja min familj. I Rumänien finns ingenting. Jag kom inte hit för att sitta på mina bara knän och be om era pengar. Jag skäms. Det är skamligt att tigga.

Jag har gjort allt jag kan. Lämnat ut mitt CV till arbetsgivare, men ingen vill anställa en man som inte pratar svenska. Jag förstår inte varför jag inte kan få ett städjobb. Måste jag kunna svenska för det?

Nu vill Moderaterna förbjuda mig och andra EU-migranter att tigga. Det gör mig ledsen, för vad kan jag göra? Jag är desperat. Jag måste försörja mig på något sätt.

Hur ska jag annars överleva?

I dag pantar jag burkar på dagarna, men det är svårt, för vi är så många som plockar. Även svenskar samlar pant, och det blir inte mycket över till mig och då måste jag tigga. Sist satt jag utanför en mataffär i två timmar. Allt jag fick ihop var tio kronor.

Det räckte inte ens till mat. Inget blir över till min familj. De litar på mig, att jag ska hjälpa dem, och det gör så ont när jag inte kan det.

Ibland undrar jag om svenska folket inte har något hjärta. Jag undrar om ni politiker som vill förbjuda mig, en man som lämnat sin fru och fyra barn i mitt hemland, inte har något hjärta. Ser ni inte att jag lider? Vi är inte djur. Vi är människor.

Ni får gärna förbjuda tiggeriet, men då måste ni komma med en annan lösning. Hjälp mig att hitta jobb. Hjälp mig att bygga en framtid för mina barn. Sov en natt i tältet i skogen med mig. Lyssna på ljuden jag hör i mörkret när jag ligger vaken rädd och inte kan sova.

Ett förbud löser inte problemen. Fattigdomen och tiggeriet kommer att finnas kvar. Jag kommer inte att ge upp. Det sista som lämnar mig är hoppet.

Nicolae Badea,
EU-emigrant