"Därför hejade jag på Ryssland i Eurovision"

Matilda Wahl lekte i fredags med tanken om vad som hänt ifall Ryssland hade vunnit Eurovision. En hemsk tanke i hennes värld. Ryssland som är så homofobiskt och Eurovision som är som Europas största pridefestival. Inga prideflaggor hade fått finnas i publiken, och Matilda och hennes flickvän, tillsammans med många andra Eurovision-fantaster, hade inte fått åka dit.

Liksom Matilda har jag många gånger sedan finalen i Wien förra helgen lekt med tanken om vad som hänt ifall Ryssland vunnit Eurovision 2015, men våra tänkta upplevelser skiljer sig åt. Ganska kraftigt.

Situationen för HBTQ-personer i Ryssland har gått rejält utför de senaste åren. Lagarna har hårdnat vilket har resulterat i att homosexuella förföljs, misshandlas och mördas medan politiker och poliser snarare hejar på än försöker stoppa det. Omvärlden har tagit kraftiga avstånd från vad som pågår i Ryssland, vilket såklart är bra, men den internationella politiken som förs i dagsläget mot Ryssland gör inga större framsteg. Tvärt om blir situationen i landet bara värre.

Det var stora diskussioner när Moskva 2013 anordnade VM i friidrott, och på samma sätt var det många röster som höjdes när OS 2014 skulle hållas i Sotji. En pressad Putin fick gå ut och lova att idrottsmän, publik och annat folk som kom för att kolla på, eller jobba med, dessa idrottsevenemang inte skulle bli fängslade eller dömda. Med andra ord blev VM och OS undantagna Rysslands anti-gaylagar och Emma kunde måla sina naglar i regnbågens färger under VM, och Anja kunde åka över för att kommentera OS, och aktivister kunde protestera mot lagarna i vissa framtagna områden.

Visst kan vi sitta hemma i tv-sofforna och bua på Ryssland och skatta oss lyckliga över att vara födda i rätt land, men jag känner mig långt ifrån bekväm med att bara vända alla ryska bröder och systrar ryggen. Förstår ni inte hur fantastiskt det vore om Ryssland vunnit Eurovision?!

Putin hade tvingats till samma undantagsregler för Eurovision liksom för VM och OS, och Västeuropa hade kunnat tåga in med sina regnbågsflaggor högt hållna. Eurovision-fantaster och de mer politiskt intresserade artisterna hade kunnat passa på att möta Rysslands HBTQ-organisationer, liksom Loreen gjorde i Baku 2012.

Antigaylagarna kanske inte hokus pokus hade försvunnit, men för den enskilda individen i Ryssland hade ett Eurovision i deras land kunnat betyda så mycket. Det hade varit en chans att få se gayrörelsen i landet. Att få se regnbågsflaggor. Få träffa likasinnade. Många hade fått chansen att uppleva att det finns någonting annat, en plats där man är välkommen precis som man är, och att den platsen kan existera även i deras hemland.

Vad som händer i Ryssland är fruktansvärt, och jag tackar världen dagligen för att jag fått möjligheten att födas i ett av världens mest öppensinnade länder, men jag kan inte vända ryggen åt dem som inte haft samma tur i livets lotteri. Det hade varit fantastiskt om Polina Gagarina, som visat sig vara en av Rysslands mer HBTQ-vänliga artister, fått ta Eurovision 2016, och hela regnbågskalaset, till Ryssland. Det hade varit en chans för Europa att på riktigt göra skillnad i Ryssland. För hur gärna man än vill säga något annat så är allt, inklusive Eurovision, politik – det är dags att börja nyttja det faktumet istället för att hata det.

Lina Landström,
Aktiv i Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) samt grundare av CUF:s HBTQ-nätverk