"Ni vet inget om hur tufft det är att ha häst"

Jag är en 18-årig tjej som äger två hästar, en varmblodig ridtravare och en islandshäst. Jag får ofta, både nu och när jag var yngre, höra saker om oss hästmänniskor som helt enkelt inte är sanna.

Kommentarerna kommer ofta från sådana där hockey- och fotbollskillar men även andra som inte håller på med hästar. De tror sig veta hur det egentligen är att ha häst. De tror att vi tjejer går till stallet, pussar på våra hästar, gosar och bara larvar oss med dom. Att vi tar en gudomligt underbar ridtur med vår häst utan att det uppstår några som helst problem, att vi ser rosa moln, regnbågar och enhörningar i vår fantasi när vi är ute och rider våra gudomligt lydiga och trygga hästar som aldrig skulle drömma om att göra något annat än att lyda oss. Och att vi sedan efter våran gudomligt underbara ridtur ger hästen ett äpple och ännu mer gos och sedan åker där ifrån för att göra om exakt samma sak nästa dag. Att det är världens enklaste sak att sitta upp på en häst och sedan rida iväg. Det är tydligt att de aldrig faktiskt hållit på med hästar, för då skulle de inte ha så fel.

Visst ,jag pussar på mina hästar, men att ha en gudomligt underbar ridtur är inte så lätt. Vad som helst kan hända under en ridtur. En häst kan bli livrädd för en sten som den har gått förbi tusen gånger, men just den där gången kan stenen vara det farligaste hästen har sett i hela sitt liv. Man sätter sig bara inte, rider iväg och låter hästen sköta allt. Nej, vi är med dom hela tiden, vi pratar med dom, jobbar med hela kroppen för att hästen ska förstå. Och när hästen blir rädd måste vi även visa den att " det där var inte så farligt som du trodde, eller hur? " Vi måste få hästen att lita på oss, för ni kan själva tänka er att en liten passiv kanin på ryggen av ett stort kraftigt djur knappast får den att känna sig säker.

Det kan lätt gå åt skogen. Mitt varmblod var med om en olycka med en släpvagn för några år sedan Det var min faster som red honom då och det resulterade i att hon ramlade av och fick åka till sjukhuset och idag går det inte att möta ett fordon med släp med honom, för han blir livrädd. Det sitter kvar i hans minne att ett släp är farligt och gör skada. När ett sådant kraftigt djur blir riktigt rädd kan det finnas risk för att det inte finns någon stopp på det, och olyckor kan till och med bli dödliga. Jag har själv ramlat av honom när vi mött släp, men jag hade inte lika otur som min faster. Det är därför viktigt att människor i trafiken visar respekt för och tar hänsyn till oss och våra hästar.

Att rida och ha häst är verkligen ingen dans på rosor. Hästar innebär även väldigt mycket smutsigt jobb: det ska mockas, sopas, packas höpåsar, köras in hö, göras rent sadel, träns och borstar. Man måste tvätta täcken och grimmor och ibland till och med mocka ur hagarna på all skit. Att ha häst är ett tungt jobb. Men man lär sig så mycket, såsom tålamod, mod och bestämdhet. Man får styrka både psykiskt och fysiskt och man lär sig ta ansvar.

Så tänk till ni alla som tror er veta hur det egentligen är att ha häst. Prova på att ta hand om en häst vecka så får ni se. Jag slår vad om att ni aldrig skulle palla det! Det är underbart men det inte lätt, det kommer en ny utmaning varje dag.

Fanny Sares,
Hästägare