"Hur vågar du kräva rättigheter och respekt, Hagamannen?"

Men, hur mycket ska du egentligen överklaga? Du blir villkorligt frigiven efter att ha avtjänat två tredjedelar av ditt straff. Du får efter några om och men återvända till Umeå redan nu, och du kan inte ens gå med på ett antal behandlingar? Det minsta, och då menar jag absolut det minsta du kan göra för dina offer är att gå med på några behandlingar. Sen hade det ju också varit ett plus om du inte ens dök upp här igen.

Alla människor har rättigheter. Mer eller mindre. Man kan tänka att alla människor har blivit tilldelade en hand med kort, ja ungefär som i ett kortspel. Dessa kort har vi sedan att röra oss med i livet, dessa kort kan vi kalla våra rättigheter. Håller du hårt i dem så kan du förväntas bli behandlat gott och respektabelt. Spelar du bort dem, då kan du inte förvänta dig samma förmåner som om du hade haft kvar dem.

Du är enligt mig en man som har spelat bort vartenda kort. Sumpat dina rättigheter. Samt förlorat din rätt till respekt. Dagen som du, Hagamannen fällde ditt första offer var dagen då du spelade bort dina kort. Och nu vill du ha rättigheter? Nu vill du tillbaka till Umeå, trots allt du utsatt denna stad för? Visst du har ett liv här, men det har också alla de människor som föll offer för dig. Ska folk återigen behöva vara rädd för att gå mellan nattöppet och hemmet? Att gå en kvällspromenad med musik i lurarna? Och ska dina offer behöva vakna varenda morgon med vetskapen om att du är tillbaka i stan? Jag undrar egentligen bara, hur vågar du?

Lovis Eskilsson