"Mobbarna ska straffas för liven de förstör"

Många som gått ut grundskolan och gymnasiet beskriver den tiden som bland det bästa i livet. Så borde det vara för alla elever i svensk skola. Mobbning gör att ungefär 60 000 elever i stället blir kränkta eller trakasserade varje år.

Skolans syn och agerande är en del av problemet. Lärarnas ansvar behöver skärpas. Ungefär var tredje elev anser att lärare inte agerar när en kränkning sker. Hade så inte varit fallet skulle inte ungefär 1,5 procent av Sveriges elever dessutom utsatts för mobbning i ett år eller mer.

Det grundläggande problemet är skolans syn och agerande på detta. Att inte kalla mobbing för vad det faktiskt är i de flesta fall, ett brott, förminskar de kränkningar som ungefär 60 000 elever blir utsatta för. Och ungefär var tredje elev anser att lärare inte agerar när en kränkning sker.

När jag pratar med unga och vuxna som tidigare utsatts för mobbning berättar de om grova kränkningar, misshandel och annat som klassas som brott. Mobbning används som bortförklaring för att undvika polisanmälan. Om en tittar på lagen, kan en konstatera att det ofta rör sig om brott i högre straffskala.

Skolan kan inte vara en ö. Det som är en misshandel i hemmet, på stan eller på en nattklubb är också en misshandel på skolgården, i omklädningsrummet eller i korridoren.

Att inte kalla mobbing för vad det faktiskt är i de flesta fall, ett brott, förminskar de kränkningar som 7-8 procent av Sveriges elever blir utsatta för.

Vi ska alltid akta oss för ord som förtar och förminskar ett brott. Ordet mobbning har i decennium förminskat det som pojkar, flickor och queers blivit utsatta för. Ärren finns kvar hela livet. Som unga politiska aktiva känner vi ett ansvar att lyfta frågan och förändra synen på mobbing. Det är inte acceptabelt att bli kränkt och det ska inte heller vara acceptabelt att komma undan med det genom att förminska situationen.

I slutet av augusti har Moderata Ungdomsförbundet arbetsstämma där vi bland annat kommer diskutera mobbning i skolan. Moderat Skolungdoms i Skåne vill inte längre diskutera mobbning, utan att diskutera kränkningar och trakasserier – brottslighet – och hur de ska undvikas och straffas.

Lösningarna ser vi tydligare när vi diskuterar vad mobbing egentligen är. Skolans ansvar för tryggheten behöver skärpas. En elev som blir kränkt av en klasskompis behöver ges trygga förutsättningar att säga till. En lärare som upptäcker att en elev på skolan kontinuerligt blir utsatt för brott ska informera föräldrarna och inte förminska brottet genom att säga att deras barn blivit utsatt för mobbning.

Barn och unga som utsätter andra för våld och kränkningar behöver samtidigt också bli sedda. Beteendet grundar sig sannolikt i ett eget utanförskap. Här behöver skolans stöd och hjälp finnas, men också en nära samverkan mellan skolan och kommunernas socialtjänst. Destruktiva beteenden grundar inte sällan i svåra och utsatta hemförhållanden.

Otryggheten är ett problem för såväl ungas psykiska hälsa, som för politikens uppdrag att ge lika förutsättningar till utbildning. Varje barn och ungdoms rätt till utbildning får inte tummas på. Att rättigheten beskärs av otrygghet, våld och kränkningar kan inte accepteras.

Om vi ska ha en skola där elever respekterar varandras olikheter och lär sig av varandra, behöver vi ta tag i den orättvisa som i dag präglar synen på mobbning. Låt inte människor komma undan med att förstöra liv genom att förminska deras ageranden. Våld, kränkningar och trakasserier ska kallas för och behandlas som vad det verkligen är.

Sasha Steneram, ordförande MSU Skåne

MSU Skåne