"Nej till SD:s reklam visar att alla inte är lika inför lagen"

Skånetrafiken har nu sagt nej till Sverigedemokraternas reklam på sina bussar. Det handlar om antitiggerikampanjen som revs ner av demonstranter på Östermalmstorgs tunnelbanestation i Stockholm.

Det är säkerligen många som kommer att lovprisa Skånetrafikens beslut som "modigt", samtidigt som SL redan har fått stark kritik för att ha tillåtit kampanjen. Det är redan många, som Ola Andersson på DN, som tyckte att SL borde ha använt sina egna regler till att ha stoppat Sverigedemokraternas antitiggerikampanj.

Andersson skrev: "I motsats till ovillkorliga rättigheter har du yttrandefrihet och mötesfrihet bara på vissa ställen. Du har inte yttrandefrihet i någon annans hem. Det finns ingen mötesfrihet i grannens trädgård."

Fel analys. Yttrandefrihet betyder att staten inte kommer att hindra folk från att tycka, skriva, säga, uttrycka vad de vill. Det finns vissa undantag. Men denna rättighet är universell och gäller precis överallt. Du kanske säger någonting stötande och kastas ut ur grannens hus, men du kommer inte att stoppas eller arresteras av staten för dina åsikter. Även mötesfrihet är en rättighet som gäller på privatmark, vilket inte betyder att man inte behöver markägarens tillstånd. Men man har visst mötesfrihet även på privat mark och meningen är att staten inte heller kan stoppa sådana sammankomster (igen med begränsade undantag).

Ändå har flera argumenterat att ett förbud mot Sverigedemokraternas reklam inte är en fråga om yttrandefrihet, utan om SL och Skånetrafikens egen policy. Man får, till exempel röka på gatan, men: "Om däremot SL bestämmer sig för att du inte får röka på perrongen så är det bara att lyda".

Sådan argument hjälper oss ju inte vidare när vi vill ha en meningsfull diskussion om yttrandefrihet. För att använda rökning som ett exempel, rökning kan förbjudas på offentliga platser inklusive sådana som är privatägda, såsom restauranger, men den är inte förbjuden (hittills i alla fall) på andra privata platser. Man kan fortfarande röka hemma, om man vill, även om det inte går i tunnelbanan.

Diskussionen borde alltså inte handla om SL:s eller Skånetrafikens "rätt" att nobba reklam, utan om något helt annat, nämligen principen att alla ska behandlas lika av lagen. Genom att göra frågan om Sverigedemokraternas affischering till ett rent SL- eller Skånetrafiken-beslut, undviker man kärnfrågan.

Visst om SL eller Skånetrafiken bestämmer sig för att du inte får röka, så är det bara att lyda. Men SL och Skånetrafiken får inte tillåta rökning för vissa men inte för andra. SL och Skånetrafiken har visst all rätt att förbjuda all reklam och även vissa typer av reklam.

Inte heller får politisk reklam bryta mot SL:s och Skånetrafikens allmänna regler, så som förbudet mot reklam som utgör hets mot folkgrupp. Men SL förbjuder även reklam som är "stötande" och Skånetrafiken reklam som är "sedesårande".

"Kollektivtrafiken ska uppfattas som en öppen och välkomnande miljö, både av resande och vår egen personal. Därför anser vi inte att en kampanj av detta slag passar in på våra bussar. Av vårt avtal framgår det dessutom tydligt att vi har rätt att säga nej till reklam som kan uppfattas som till exempel rasistisk eller sedesårande", säger Jan-Åke Bergmark på Skånetrafiken.

Men Skånetrafikens beslut verkar ha gjorts under tung politisk press och verkar vara, minst sagt, väldigt subjektivt. Var går gränsen? Tänk er veganer som tycker att reklam för korv är stötande eller sedesårande? Eller rentav partimedlemmar som tycker att andra partiers politiska reklam är stötande?

Utan att gå in i själva saken så tycker jag personligen att det är fullt legitimt att ta upp en offentlig diskussion om tiggeri. Det är kanske speciellt relevant i sammanhang med kollektivtrafiken, eftersom det faktiskt kan finnas resenärer som tycker att själva tiggeriet i kollektivtrafiken inte bidrar till en öppen och välkomnande miljö. Dessutom är det är en grundbult i yttrandefriheten att få affischera om samhällsaktuella frågor så länge det inte bryter mot några lagar.

Att försöka förbjuda politisk reklam i kollektivtrafiken så att säga genom bakdörren av SL och Skånetrafikens egna regler är fel och missar poängen. Kanske är det bäst om SL och Skånetrafiken förbjuder all politisk reklam, men de får absolut inte bli åsiktspolis. Låt den offentliga debatten bestämma värdet av de olika politiska budskapen som kommer fram.

Det är viktigt med lika förutsättningar och lika regler för alla i ett rättvisst samhälle. Om detta betyder att ingen får röka i tunnelbanan eller på bussen, så får det vara. Men någonting definitivt är på tok om vissa får röka och andra inte.

I dagens läge verkar det som om det kanske inte direkt är reklamen, utan framförallt dubbelmoralen som ska bort från kollektivtrafiken.

John Mirisch