"Skolan måste rädda barnen som gjorde sin drogdebut i somras"

Skolorna har börjat ett nytt läsår. Det kommer förmodligen snart att komma fram att en del skolungdomar har använt narkotika för första gången under sommaren, eller känner någon som har gjort det. Det brukar traditionellt vara så att många gör sin narkotikadebut under sommarlovet.

Samtidigt med det nya läsåret börjar också ett nytt år för den del av skolans personal som tillsammans med kommunens personal ska arbeta med att förhindra att skolungdomarna börjar använda droger under läsåret eller nästa sommar. Det är ett viktigt arbete som kompletterar det ansvar ungdomars föräldrar har för att förbereda sina barn för ett liv med så liten risk som möjligt att hamna i social problematik.

Sverige har i en internationell jämförelse sedan lång tid haft relativt få ungdomar som prövar narkotika. Det brukar lyftas fram som ett bevis för att svensk narkotikapolitik fungerar mycket väl. Samtidigt är det så att siffrorna jämnar ut sig allt mer en bit upp i den tidsperiod som brukar kallas unga vuxna. Och vad gäller siffror för problematisk användning, beroende av narkotika eller andra droger så ligger Sverige sämre till än många andra jämförbara länder i Europa.

Det som kan oroa den som vill att så få ungdomar som möjligt ska hamna i den där problematiska användningen är att siffrorna som visar på hur många skolungdomar som prövat narkotika eller blivit regelbundna användare av narkotika har ökat det senaste decenniet. Utvecklingen manar till eftertanke av vad vi som samhälle gör.

Många skolor har försökt möta denna riskfyllda utveckling med olika slags insatser. Det handlar ofta om informationsmöten för ungdomar och/eller föräldrar och skolpersonal. Tyvärr visar en genomgång som jag gjort och presenterat på min blogg att kvalitén på dessa insatser lämnar en hel del i övrigt att önska.

Forskning om skaderisker vantolkas eller presenteras inte objektivt med en helhetsbild. Det finns skäl att anta att dessa informationsmöten gör mer skada än nytta då den bristfälliga kvalitén riskerar att försvaga det i kommunikation så viktiga förtroendet när ungdomar upptäcker att det inte alltid är en korrekt bild av narkotikans effekter som presenteras.

En del skolor möter också narkotikaproblematiken med drogtester, och ibland till och med avstängning. Vi har kunnat läsa i lokalmedia om det från Vetlanda den senaste tiden, och media i hemstad Örebro har rapporterat om liknande fall tidigare i våras. Det tragiska är att även om dessa insatser säkert varit med tanken att de ska främja möjligheterna att nå vårt samhälles utopi om det narkotikafria samhället, så visar forskning att även dessa insatser i värsta fall kan ha rakt motsatt verkan.

Det är som att vi inte vill tro på vad forskningen säger. Men så har vi också höga siffror för antalet individer med narkotikaberoende och Europas näst högsta siffra för antalet dödsfall till följd av narkotika. Det är visserligen många faktorer som spelar roll för denna utveckling, men hur vi arbetar med narkotikafrågan i skolorna är oerhört viktigt.

Sverige behöver slå in på en ny väg för vår narkotikapolitik och den praktiska tillämpningen av denna. Vi behöver ett nytt angreppssätt som bygger mindre på ideologi, tro, moralism och förhoppningar och som i stället baseras på fakta och vetenskap. Det ligger på våra politikers ansvar att byta inriktning och få inblandade tjänstemän på kommunkontor och i skolor att börja göra annorlunda!

Magnus Callmyr,
Socialpolitisk debattör