"Barn vandrar mil utan mat och vatten, men du gör ingenting"

Ingen har väll undgått veckans medierapportering? Bilder som berör och får de allra flesta av oss att vilja hjälpa till. Flyktingsituationen är i vår samtid den värsta sedan efter andra världskriget. Syrien är ett fullständigt sargat land, hälften av Syriens befolkning har antingen lämnat landet eller blivit dödade.

Vi som bor i Sverige kan endast ges en föreställning om hur det måste vara att bo kvar i Syrien i dag. Hälften av alla flyktingar är därtill barn under 11 år, barn som vandrar många mil och ibland också dagar i landskap som vi inte kan föreställa oss utan varken mat eller vatten. Infrastrukturen har även kollapsat i närliggande områden. Därför behövs organisationer som Röda Korset, Rädda Barnen och UNHCR.

Ungern bygger ett fyra meter högt stängsel och Ungerns regering vill att den som tar sig över muren till "fria" Europa ska fängslas. Jag blir förvirrad och illa berörd för att man helt legalt behandlar medmänniskor på ett sådant hänsynslöst vis. Samtidigt som jag beundrar allt engagemang och att majoriteten av svenskarna har heder och moral. Vi vill bidra och vi ger mycket.

Jag har länge tänkt vad jag kan göra. Ibland skänker jag någon hundralapp men det räcker inte. Jag vill också inspirera andra till att ge därför valde jag nyligen att engagera mig för en katastroforganisation.

Men cirka tio procent av svenskarna vill inte hjälpa till överhuvudtaget enligt en undersökning som gjordes den fjärde september i år. Jag förstår men ändå inte. En hundralapp kan vara mycket pengar för en ensamstående mor eller far. Men att bidra med solidaritet och medmänsklighet och att faktiskt acceptera att en del av våra gemensamma skattepengar går till människor i nöd är inte speciellt mycket begärt.

Av världens alla flyktingar är det inte speciellt många individer som lyckas ta sig till Sverige, 2014 beviljades 35 500 personer asyl i Sverige det motsvarar knappt två procent av världens många flyktingar som söker asyl och en liten promille av världens befolkning. De få människor på flykt som kanske till slut lyckas ta sig till Sverige måste kunna få ett avslut på resan. Människor på flykt som till slut kanske lyckas ta sig till Sverige efter långa och skräckfyllda turer måste få ett avslut på sina resor. Människorna har rätt till ett värdigt välkomnande. Människorna har rätt att inte bli objektifierade, hatade eller diskriminerade. Barnen har rätt att gå i skolan!

Vi kan göra vad vi kan för att motverka rasismen och förtryck. Genom att visa stödet i praktiken.

"En kan inte göra allt men alla kan göra något".

Vi privilegierade får naturligtvis inte glömma bort vårt allmänmänskliga ansvar att hjälpa de 98 procent som just nu befinner sig i hårda landskap utan sanitära, nödvändiga behov. Inte minst människorna som är kvar i Syrien! Här om dagen såg jag förresten en bild på en flicka i Makedonien som för första gången på länge kunde borsta tänderna, tänk att en liten tandborste för några kronor synnerligen kan glädja ett barn.

Jag är tacksam över att bo i Sverige. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan fortsätta att vara stolt över vår anständighet.

Jakob Lindén