Avel gör våra husdjur sjukare och får dem att dö för tidigt
Camilla Björkbom, Djurens Rätt: "En lugn personlighet beror i själva verket på att de inte orkar hålla igång för att de inte får tillräckligt med luft".
Camilla Björkbom är förbundsordförande för Djurens rätt, som är en politisk obunden organisation och enligt egen utsago Sveriges största djurrätts- och djurskyddsorganisation.
Läs mer om organisationen på deras sajt.
Följ Camilla Björkbompå Twitter: @CamillaBjorkbom
Korta nosar, rynkig hud som skaver och orsakar problem, bröstkorgar som nästan släpar i marken och förlossningsproblem. Alla dessa är exempel på vanliga problem som riktad avel på djur ger upphov till för att skapa djur med speciella utseenden. Då har vi inte ens börjat prata om brutna ben, dödlighet eller att producera tio gånger mer mjölk än vad kroppen naturligt är anpassad för.
I dagarna kräver Sveriges veterinärer, i ett samlat upprop till Jordbruksverket, en förändring av hundaveln. I uppropet berättar veterinärerna om hur korrigerande kirurgi ofta krävs för att djuren ska kunna andas normalt. De beskriver hur människorna som lever med dessa hundar plötsligt upplever att de får en helt ny familjemedlem efter ingreppet. De får ett djur med mer energi och livslust. Antalet hundar som opereras är inte känt och okunskapen är stor om det lidande som aveln för utseende leder till.
Kosmetiska ideal, som till exempel det specifika utseendet hos trubbnosiga hundar och katter, går idag före djurens välfärd. Beteenden som är en direkt konsekvens av exempelvis andningssvårigheter beskrivs istället som ett ”rasspecifikt drag” hos djuret i fråga. Att de har en lugn personlighet eller ett filosofiskt sinne. I själva verket orkar de inte hålla igång, för de får helt enkelt inte tillräckligt med luft.
Jag vet att vi älskar våra familjedjur och samtidigt utsätter vi dem för det här lidandet för att vi vill ha ett djur som ser ut på ett särskilt sätt. Därför är det bra att veterinärerna nu ryter ifrån och kräver förändring. Gränsen för vad vi får göra med djur har för länge sedan passerats.
Enligt djurskyddslagstiftning är avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för djuren eller påverka djurens naturliga beteenden förbjuden.
Trots detta är och förblir den här typen av avel en stor källa till lidande för djuren, inte bara för familjedjuren utan för alla möjliga djurslag. Bland de djur som ändå har turen att tillhöra kategorin familjedjur förekommer riktad avel ofta ”bara” av estetiska skäl och syftar till att få fram vissa synliga egenskaper som premieras i utställningar och i rasstandarder.
Extremaveln orsakar ännu större ingrepp på djurens liv inom livsmedelsindustrin. Visste du till exempel att grisar avlas för att få så stora kullar att spenarna numer inte alltid räcker till för att förse alla kultingarna med mat. Kycklingar växer så fort att deras ben inte orkar bära de tunga kropparna. Aveln för kycklingkött har gått så långt och orsakar så mycket lidande att det går att säga att kycklingarna inte är avlade för att leva. Visste du att det naturliga för en ko är att producera 5-10 liter mjölk om dagen till sin kalv? Avel har lett till att en mjölkko idag kan producera över 50 liter mjölk om dagen. Det här sliter hårt på korna, och bidrar till sjukdomar som kalvningsförlamning och juverinflammation.
Listan på vad vi utsätter djuren för kan göras lång.
I förslaget till ny djurskyddslag som regeringens utredare presenterade 2011 finns förslag på striktare regler kring avel. Det föreslogs bland annat att djur ska avlas på ett sådant sätt att de naturligt kan föda fram sina ungar och att avel ska ha en sådan inriktning att den ger avkomman normala kroppsfunktioner såsom att kunna andas och röra sig obehindrat och kunna använda sina sinnen utan att det medför lidande.
Inte så höga krav kan tyckas men vi har redan väntat länge på detta och vi kan inte vänta längre. Ljuset i tunneln är att du som enskild person kan stå för den stora förändringen här. Du kan välja att se på djuren som individer och inte som redskap för människan att experimentera med.
Vi drömmer förstås om att få ha vår fyrbenta familjemedlem hos oss i så många år som möjligt. Tyvärr leder den här typen av avel till sjuka djur som lider och som kanske måste lämna oss i förtid. Istället för att bidra till efterfrågan behöver vi säga nej till sönderavlade djur med utseenden anpassade till konstlade ideal.
Camilla Björkbom,
Förbundsordförande för Djurens Rätt
