Tränar vi sport eller tränar vi ätstörning?
Lovisa Roos: "För barnens skull, för att de ska få fortsätta ha en fritid där de får hålla på med hälsosam träning, fri från ätstörningar".
Lovisa Roos är språkrör för Grön Ungdom Norr, samt Miljöpartist. Hon föreläser också om psykisk ohälsa.
Barn ska ha rätt till en fritid där de slipper bli jämförda med varandra och ifrågasatta om de är smala nog för de fina dansdräkterna eller för att få visa sig i simhallen. Unga ska få träna den sport de vill utan att utveckla ätstörningar på grund av sportens ideal. Därför måste vi se till att sporten är en plats för alla och idag har vi en lång bit kvar.
Det är de vuxnas ansvar att se till att barnen får ut glädje och nytta av den fritiden. Det är deras plikt att se till att den nyttiga träningen inte blir utbytt mot ångest kring träning och utseende. Vi måste stärka ungas självkänsla när den är som skörast.
Det är framförallt barn jag pratar om, vars hjärnor blir påverkade på ett sätt som vuxna inte alltid ser eller förväntar sig. Därför måste vågarna ut och kunskap in till de som jobbar med unga idrottare. Det måste vara intresset för sport som ska öka och inte antalet ungdomar med ätstörningar.
Vi vet att den sortens sjukdom blir vanligare hos allt yngre barn och vi måste börja tidigt med ett förebyggande arbete. Det är trots allt en sjukdom med en, ibland, dödlig utgång som innebär stort lidande för individen.
För mig är det självklart att barn inte ska få en vana att väga sig på simhallarna utan anledning. Vågar kan tas bort, men den i sig kan ju inte göra någon sjuk. Frågor om samband mellan idrott och ätstörningar är något vi måste fortsätta våga jobba med inom sportvärlden. Ett problem som fortfarande finns i hög utsträckning innanför dörrarna på simhallarna, i danssalarna och ute på skridskoisen.
Idrotten satsar på att minimera skador genom att lära ut hur man tränar på rätt sätt. Jag tycker att det satsas för lite på de skador som inte alltid är lika tydliga, och ibland inte syns innan det är för sent. Men som kan leda till nog så stora konsekvenser som fysiska skador och hindra en långsiktig utveckling inom sporten. Idrottsföreningar måste våga diskutera dessa frågor och jobba gemensamt för att motverka ätstörningar, redan i de yngre åldrarna.
Jag uppmanar även skolan och föräldrar till att tänka mer på hur ni påverkar barn som idrottar. Se till att det blir en förändring i rätt riktning. För barnens skull, för att de ska få fortsätta ha en fritid där de får hålla på med hälsosam träning, fri från ätstörningar.
Snälla våga slänga ut vågen och lämna ätstörningarna utanför. Ta ditt ansvar för att det händer något innan konsekvenserna av ett utelämnat arbete med dessa frågor börja sträcka sig bra mycket längre än till träningarna.
Lovisa Roos,
Språkrör för Grön Ungdom Norr
