Ni gnäller på enskilda ord men gör inget åt den riktiga rasismen

Välkommen till Sverige, ett land där lättkränkta individer lever i varje hörn. Vad du än skriver, var du än skriver och hur du än skriver trampar du alltid någon på tårna och måste be så hemskt mycket om ursäkt.

På 80-talet var det färglada kläder, långt krulligt hår och strumpbyxor. På 90-talet var det vida jeans, kort hår och skinkpaté. Efter sekelskiftet var det dags för leopardmönstrade klänningar och Björn Borg-kalsonger. 15 år senare har en revolutionerande trend trätt fram i Sverige. Att vara lättkränkt har aldrig varit mer populärt än i dag. Hur kan det komma sig?

Faktorer som vi i Sverige under 100 år aldrig tänkt på, är nu avgörande för många människors välbefinnande. Bara det senaste året har antalet kränkta svenskar exploderat. Det är inte bara uttalanden som upplevs kränkande utan också gamla maträtter, fågelnamn och registreringsskyltar.

Kafferseglaren är en fågel som först upptäcktes i Sverige för två år sedan. När detta uppmärksammades i media var det för många första gången order ”kaffer” skrivits i media. Ordet ”kaffer” härstammar från arabiskans ”kafir” som används av muslimer om en person som inte bekänner sig till islam. Under den europeiska kolonisationen av Afrika tog portugiserna över beteckningen, men uppfattade den som ett namn på ett folk i sydöstra delen av Afrika. Kaffer kom sedan att användas i Sydafrika som ett djupt nedsättande ord mot den svarta befolkningen.

Man kan lätt fundera över vem som känner sig kränkt och nedvärderad av fågelnamnet. Något ännu mer fantastiskt är att någon orkade bry sig tillräckligt mycket för att anmäla detta till en språkvårdare som efter flera veckors undersökningar hade tillräckliga anledningar för att ta bort fågelnamnet ur alla moderna lexikon. Många andra fåglar blev också uppmärksammade och alla med namn som inkluderade ”hottentot” fick också nya namn.

Även "zigenarkorven" blev helt plötsligt stötande. Detta är dock förståeligt men det faktum att korven har haft samma namn i 50 år och att detta inte uppmärksammats förrän 2015 är ganska märkligt. Efter en vecka hade även korvens namn fått en förödande dom, och försvann från alla korvmenyer i hela Sverige. Många bryr sig nog inte om att en korv fick byta namn men kanske finner det lite löjligt.

Jag tycker mest att det fascinerande att vi invånare har en sådan möjlighet till att påverka. Hur kan man utnyttja det? I nuläget tror jag att de flesta som har tid och lust kan ändra på i stort sätt vad som helst. Detta kommer självfallet inte att fungera hur länge som helst. Det finns en gräns för hur mycket som kan anses kränkande. När media inte längre kan uttala sig, kommer hysterin förmodligen att få ett abrupt slut.

Janssons frestelse, Biff à la Lindström, Falukorv, Prästost och inte minst Flygande Jakob. Det finns många maträtter kallade efter personer, platser och samhällsgrupper. Hur länge dröjer det innan Lindström känner sig kränkt över att dela namn med en rödbetsbiff? Har man kollat med alla i Falun om deras åsikt på Falukorven? Har man frågat Jansson som delar namn med en julklassiker? Självklart inte. Man tar det för givet att alla accepterar sådant. När man inte längre kan göra det, kommer Sverige att gå under. En text som är helt politiskt korrekt, religiöst korrekt och inte kränker någon överhuvudtaget kan omöjligt innehålla mer än fem ord.

En man i Skurup hade haft samma nummerplåt i tio år. När han skulle förnya sitt tillstånd hos Transportstyrelsen blev det inte godkänt. Hans nummerplåt innehöll siffrorna ”786”. Den totala summan av alla arabiska bokstäver i öppningsfrasen av Koranen råkar vara just 786. Numret förknippas därför med Bismillah som grovt översatt betyder ”i Allahs namn”. Eftersom att numret förmedlar ett religiöst budskap kan det uppfattas som stötande. Mannen sägs ha blivit mycket besviken och jag förstår honom verkligen.

Ingen skall behöva känna sig kränkt. När stora grupper av människor jämt känner sig förtryckta måste någonting göras åt saken. Rasismen växer i Sverige vilket är oerhört tragiskt. Eftersom att i-landsproblem sätts i fokus glömmer vi svenskar bort de riktiga problem som präglar folks liv, barn likaväl som vuxna. Det är rasismen som måste tas itu med. Att döpa om fåglar underlättar inte för de som utsätts för hets på grund av etnisk bakrund.

Sist och faktist minst, skulle jag vilja dela med mig av hur kränkt jag känner mig i dag. Min favoritfågel accepteras inte längre, jag kan inte längre beställa in den lagom kryddstarka korv jag alltid älskat och mitt turnummer hatas av alla runt om i Sverige. Det är 2015. Sverige borde kunna bättre.

John Andersson, 14 år