Otrygga anställningar hindrar unga från att organisera sig
Tristan Ojanne: "Nu har vi möjligheten att riva upp detta nyliberala experiment. Nu har vi möjligheten att avskaffa allmän visstid och vi i Ung Vänster jobbar redan, och sedan länge, hårt för det. Har vi dig med oss, Löfven?"
Tristan Ojanne sitter i distriktsstyrelsen för Ung Vänster Storstockholm.
Detta är ett öppet brev till statsministern, skrivet av en av Sveriges alla vanliga och omärkvärdiga ungdomar. Skrivet för att jag och mina vänner är bra trötta nu.
Nio av tio säger sig vilja ha en fast anställning. Ändå har mer än hälften av alla unga som jobbar idag en otrygg anställning. Sedan högerregeringen år 2007 införde allmän visstid genom en ändring i LAS, lagen om anställningsskydd, har denna anställningsform allt mer blivit en norm på arbetsmarknaden. Särskilt för oss unga.
Att jobba under allmän visstid kan innebära allt ifrån att sova med mobilen under huvudkudden i rädsla för att missa det där jobb-sms:et, att inte våga kräva en tio minuters rast eller att inte våga säga ifrån när chef eller kollegor utsätter en för sexuella trakasserier. Det innebär att leva under fattigdomsgränsen bara för att du faktiskt inte vet huruvida du har en lön eller ens ett jobb att leva på nästa månad. Varenda dag, varenda vecka och varenda månad hänger du löst.
Skräckhistorierna är många. Unga tjejer och kvinnor som inte vågar berätta att de är gravida för att de då skulle kunna förlora jobbet med omedelbar verkan, ungdomar som övervakas på arbetsplatsen, hotas att ''rösta som chefen'' eller utföra straffjobb så som att skura toaletten med en tandborste.
Så många som 350 000 personer i Sverige känner ett psykiskt obehag, flera gånger i veckan, av att gå till jobbet, det visar branschorganisationen Sveriges Företagshälsor. Och när vi börjar lyssna på ungdomarnas upplevelser av att arbeta är det inte heller svårt att förstå varför.
Under Socialdemokraternas kongress i våras beslutades det att man skulle vara motståndare till AVA (allmän visstidsanställning) men lite har hänt på den fronten sen dess. Nu ser det förvisso ut som, efter påtryckningar från Vänsterpartiet, att AVA håller på att fasas ut ur Stockholms kommun och det är ju bra. Men resten av Sverige då? Resten av Stockholm? Hur länge ska vi vänta på ett besked, Löfven? Hur länge ska vi gå runt med ont i magen och påtvingad fattigdom? När ska ungdomar åter våga organisera sig på arbetsplatserna? Idag är det nästintill omöjligt, vilket ju också är hela poängen med AVA. Man ville från högern förhindra oss arbetare från vår demokratiska rättighet att organisera oss.
Nu har vi möjligheten att riva upp detta nyliberala experiment. Nu har vi möjligheten att avskaffa allmän visstid och vi i Ung Vänster jobbar redan, och sedan länge, hårt för det. Har vi dig med oss, Löfven?
Ingen vill hänga löst. Avskaffa allmän visstid!
Tristan Ojanne,
distriktsstyrelsen Ung Vänster Storstockholm
