​Tomas Bacoccoli reflekterar över sin roll som vit man.
1 av 3
​Tomas Bacoccoli reflekterar över sin roll som vit man. - Foto: Privat/Ap
​Tomas Bacoccoli.
2 av 3
​Tomas Bacoccoli. - Foto: Privat
En snötiger.
3 av 3
En snötiger. - Foto: Ap

Jag älskar att vara vit man

Tomas Bacoccoli: Jag sitter på toppen av världen vare sig jag vill eller inte. Jag kan beklaga mig över Sverigedemokrater och gubbar med makt, men det är lyxklag. Som att sitta i min SUV och säga att jag bryr sig om miljön.


Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Om skribenten

Tomas Bacoccoli är bloggare i Sverige
och olivbonde i Italien, med många år bakom sig i den svenska mediebranschen.

Barn leker ofta med idén, om man var ett djur, vilket djur skulle man vilja vara då? Typ: Jag skulle vilja vara en delfin för att delfiner är så smarta. Eller: Jag skulle vilja vara en panter för att pantrar är så smidiga. När jag var barn tänkte jag att, jag skulle inte vilja vara något jävla djur alls. Jag skulle inte ens vilja vara vilken människa som helst.

För var i historien skulle man velat vara annat än en vit snubbe?

Själv sitter jag redan på toppen av världen. Jag är vit och jag är snubbe. Inte för att det på något sätt är bättre än alternativen, men helt ärligt, jag skulle inte byta det mot något annat. Du som inte är som jag, vit och man, du fattar inte vad du går miste om. Total räkmacka med automatisk acceptans och respekt överallt i hela världen genom alla tider.

Om jag fick välja igen skulle jag välja samma sak. Alla gånger. Vit och man. I den ordningen. Med de kvaliteterna kan jag röra mig fritt, orädd och om andan faller på kan jag till och med hoppa in i en tidsmaskin och åka när och var som helst bakåt i tiden. När jag tänker efter kan jag nog åka framåt i tiden också. Skulle jag inte vara en vit man skulle jag nog tveka en stund innan jag satte mig i en tidsmaskin. Vara extra noggrann med hur jag rattade in årtalen och platserna.

Och vad jag än tycker om mina orättvist tilldelade privilegier så finns det inte särskilt mycket jag kan göra. Visst, i det lilla kan jag föregå med gott exempel, hojta att det är orättvist och att det måste bli ändring, men i övrigt är det ganska kört. Det är som det är. Jag sitter på toppen av världen vare sig jag vill eller inte. Jag kan beklaga mig över Sverigedemokrater och gubbar med makt, men det är lyxklag. Som att sitta i min SUV och säga att jag bryr sig om miljön.

Jag är problemet. Jag är jag, och jag kan ju inte sluta vara jag. Ganska vit och helt och hållet man.

Det är klart, allt kan ju ändra sig, växthuseffekten kanske avtar, Sverigedemokraterna försvinner och kvinnor kanske får lika mycket att säga till om som män, hux flux. Teoretiskt sett är det en möjlighet, absolut, men jag tror faktiskt inte det. För som Sverigedemokraterna säger, snart blir det kallt i Sverige. Det är lika mycket en sanning som när Sverigedemokraterna hälsar från svenska folket. Tyvärr.

Så därför skulle man kanske ändå vara ett djur i nästa liv, trots allt. Kanske är mer rättvist i den världen. Så jäkla svårt att bestämma sig för vilket djur man skulle vara bara. En delfin eller en tiger eller kanske en hund? Smart och stark. Man vill ju inte bli uppäten eller så. Vilket djur är det som är allra högst upp i näringskedjan nu igen?

Tomas Bacoccoli

/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Håller du med?
Tack för din röst!
Artikeln kommer att lagras på Nyheter24.se, i en artikeldatabas eller motsvarande.