Dawid Norrvi: Var ska du fly, svennejävel?

Just nu, i Sverige, pågår det inte så mycket skit. Det händer lite grejer här och var och relativt sett så känner vi oss ganska trygga. Sverige är ett land dit folk flyr, för här är det bra. Vad kan hända i framtiden? Kan Sverige råka ut för en katastrof eller ett krig?

Någon har sagt att Sverige förlorade sin oskuld när Olof Palme mördades. Det är ju förstås rent skitsnack. Kanske var det bara en känsla av uppvaknande hos en del medborgare. En känsla av att skit faktiskt händer i Sverige.

Den känslan verkar dock försvinna ganska snabbt och folket i landet börjar trava på i sin trygghetskänsla igen. Själv har jag aldrig vurmat för Olof Palme och han har egentligen inte särskilt mycket med den här texten att göra.

"Sverige kan väl inte hamna i krig?

"Aldrig att man kunde tro att detta kunde hända i Sverige".

Jodå, allt kan hända i Sverige. Vem vet? Det är kanske inte så långt bort heller. Tiden får utvisa som man brukar säga.

Så nu till själva huvudbudskapet i denna text:

Var ska du fly svennejävel? Ja, när "the shit hits the fan" som man säger på utrikiska.

Kanske kommer det en tid när du och dina kära barn måste fly landet. Har du tänkt på det? En sådan där dag då du som vanligt inte har 100 000 spänn i din plånbok och allt som heter bank är stängt. Du har köpt bijouterier eller tatuerat in ditt barns namn på underarmen för dina sista pengar. Det är ju inte bara att köpa en flygbiljett nu liksom. Är ens flygplatsen öppen? Vem vet vad andra länder har för flyktingregler.

Du orkade inte riktigt tvätta barnens kläder i förrgår och igår, så det finns lite kalsingar och sådant, men fleecetröjorna, gummistövlarna och din 1,5-åriga dotters kattmössa ligger på förskolan. Det är ju så jobbigt att bära hem allt.

Ni vuxna i familjen har aldrig ens tänkt på det här. Hur ni ska göra och så i en sådan här situation. Ni handlar mat för dagen bara egentligen och har ni tur så finns det lite ris, potatis och en konserv med Bullens pilsnerkorv i skafferiet.

I grannbyn som ligger 10 kilometer bort fick de igår natt besök av någon typ av milis som ingen riktigt vet vilka de är. Barn och kvinnor våldtogs innan de korsfästes utanför kyrkan som låg där.

Dina barns kompisar bor där. Din syster och hennes barn bor där. Det är omöjligt att få kontakt med dem eftersom mobilnäten är nere. Du vet inte om de är döda eller om de lever.

Svennejävel. Du och din familj borde sticka, för din granne berättar att han såg några jäkligt konstiga typer nere vid rälsen. Precis bakom skogen du vet.

Det är ju oktober och sådant skit nu. Kallt på morgonen och ibland regnar det. Har ni tur så kanske ni kan ta bilen till något ställe. Fast du tankade ju inte fast du borde ha gjort det. "Det gör jag imorgon" tänkte du.

Du och din partner plockar fram farfars ryggsäckar och tält. Grejerna ligger på vinden och du vet inte om alla delar är med. Tältet är från 60-talet och väger massor. Är du man så kanske du kan bära en hyfsat stor rygga i någon dag. Är du kvinna så kanske du kan bära en mindre rygga.

Ni struntar i tältet. Det väger för mycket. Ni måste ha med er blöjor, tvål, mat, extrakläder, varma jackor till alla i familjen (ni är fyra), ett stormkök, kniv, ficklampa, strumpor, toalettpapper, extra skor, två mjukisdjur, ungefär åtta liter vatten (åtta kilo) och ett fotoalbum eller något annat viktigt ni har samlat ihop under åren. Något som påminner om er gamla vardag.

Så, vad är planen? Hur snabbt kan ni gå med ryggor och barn? Har ni tur så kanske ni kan gå ett par mil om dagen. Det förutsätter ju naturligtvis att era barn inte gnäller för mycket eller skiter på sig på grund av det spända läget.

Ganska ofta måste du bära femåringen. Lilltjejen kan inte gå än så henne bär ni hela tiden. I fall ni börjar gå nu så kanske ni kan komma till en annan grannby innan mörkret faller. Ni kan inte gå på de stora vägarna.

"Ja ja" säger du nu. "Det där kommer ju inte hända i Sverige". Nä, vi får ju hoppas det.

Eller så säger du: "A, men vi drar för till min moster i Karlstad och sedan flyr vi till Norge. Sedan tar vi båten till Storbritannien".

Ey! Det är 30 mil bara dit. Går ni nu så är ni framme i mitten av november, om allt går bra.

Ok. Jag tror att ni har fattat det jobbiga läget nu.

Du och din lilla familj hade tur för det kom någon buss från Röda Korset eller något och plockade upp er efter att ni bott i skogen en vecka. Allt vatten och all mat var slut, och så vidare.

FN fixar någon grej så att ni kan ta er till ett annat land och så.

Ni kommer till gränsen och medan gränspoliserna och armén vevar runt med sina batonger för att visa hur mycket de hatar svennejävlar så lyfter du upp din lilla dotter i famnen.

Du håller henne så nära du kan. Hennes kalla händer, som i vanliga fall har lite svårt att greppa en sked på rätt sätt, ligger liksom mot hennes kropp.

Era fuktiga kläder ångar ikapp med de andra svennarnas kläder.

En dotter i famnen och en femårig grabb håller du i handen. Han gråter. Du försöker stå rak i ryggen för att inte visa att du är rädd. Börjar du gråta nu så blir dina barn ännu mer rädda.

En aggressiv man i kamouflagekläder och basker ser att du står där alldeles rak i ryggen. Han vevar med batongen och säger något helt obegripligt, men du förstår på tonen att han tycker att du ska sitta ner.

Gränspoliserna piskar upp stämningen mer och mer och en flock av svennar börjar springa. Du hänger på. Din partner tar femåringen och du springer där med din lilla dotter tryckt mot bröstet.

Ett filmteam står och filmar allt och en kameraman som hatar allt vad svennar heter är så förbannad på dig bara för att du är där så han riktar en spark mot din mage. Du och din dotter faller. Du faller på henne, men hon skadas inte.

Skit samma. FN eller Röda Korset eller något fixar till slut att ni kommer in i landet. Du kan inget om landet du är i nu. Vad heter huvudstaden?

Så svennejävel. Kanske dags att lära sig det där språket nu då va. Du vet när man kommer in i ett trapphus på en fredag och svennejävlarna lagar tacos. Det bara stinker tacomix överallt.

Så svennejävel. Kanske dags att börja jobba nu då va. Eller tänkte du sitta här i det nya landet och lyfta bidrag som du gjorde hemma va? Förtidspensionär? Utbränd? Lite kränkt över att det är en kille på Kalles kaviar-tuben?

Alltså, borde inte din familj sluta prata svenska nu? Ingen här förstår ju vad ni säger. Tänk om ni pratar skit om oss liksom.

Jag har ju inte något emot folk med ljus hy, men man får fan hålla koll när man går hem ensam på kvällen. Igår var det en vit fan som gick så där du vet precis bakom mig hela vägen.

Va? Är du kristen? Inte religiös? Nähä. Men du äter gris va?

Vad ska du tillföra i det nya landet? Vad har du för kvalitéer som som det nya landet vill ha? Hoppade du av gymnasiet, gick komvux men sket ändå i betygen? Du kanske kan vem som vann Idol i Sverige och så, men någon riktig kompetens har du inte.

Varför ska ett annat land ta emot dig och din familj? Vad har du att tillföra?

Dina jävla ungar som bara: "hynski pynski banski bonski tax å myke"och jagar duvor i parken och springer framför benen på en i köpcentrumet.

Svennejävel! GO HOME!

Slutklämmen då.

Tänk en dag då du måste fly och någon jävel tycker att du kommer från fel ställe. Tänk på vilka sketna utbildningar vi svenskar gått och fått och fråga dig själv om din otroliga spetskompetens kan hjälpa ditt nya land.

Ja, tänk på det, och tänk sedan vad du tycker om flyktingar som kommer hit och vilka krav du vill ställa på dem.

Försök att förstå att nästa gång så är det kanske din tur att fly landet.

Hur vill du bli mottagen?

Dawid Norrvi