Vi hade aldrig brytt oss om terrordåden skett utanför Europa
Mira Wall: Varför går allt vårt medlidande till de som drabbats i Paris – när tusentals människor dog både i förrgår, igår och i dag på andra platser i världen?
Många skriver: "Alla mina tankar går till Paris nu", och det är nog så majoriteten här i väst tänker just nu, men varför är det så? Varför går alla våra tankar till ett enskilt land när det är en hel värld som konstant spricker och faller sönder?
Varför går allt vårt medlidande till de som drabbats i Paris – när tusentals människor dog både i förrgår, igår och i dag på andra platser i världen? Många av dem på precis samma sätt som de som miste livet i Paris. Människor som dödades och dödas mitt i sitt fredliga vardagsliv, människor som aldrig någonsin har ställt sig på våldets sida.
Det som hände i Paris är utan tvekan fruktansvärt. Vi ska skänka de drabbade tusen tankar. Men vi får inte glömma att terror inte bara existerar och skördar liv när den är klädd i en viss skepnad och drabbar den världsdel där vi bor.
Vi får inte glömma att när vi stänger gränser och bygger stängsel så minskar vi inte våldet och terrorn i världen det minsta, vi skyddar bara vissa enskilda länder, vissa enskilda världsdelar, från en viss form av terror. Och samtidigt stänger vi ute, offrar, tusentals fredliga människor, människor som befinner sig på flykt från samma terror som skrämmer oss.
Vi bygger höga murar kring oss, vi avskärmar oss från resten av världen. Vi skyddar oss själva och ser samtidigt på när människor på andra sidan murarna möter sin undergång.
Vi ska inte bara dela en bild på ett fredstecken med Eiffeltornet i, om vi ska dela en bild så ska vi dela en bild på ett fredstecken med hela världen i. Vi ska inte bara be för Paris: Om vi ska be så ska vi be för hela världen. Vi ska inte bara klä våra profilbilder i trikolorens färger, om vi ska klä våra profilbilder i färger ska vi klä den i alla flaggors färger.
Alla människor överallt, alla människor som aldrig någonsin har ställt sig på våldets sida men som drabbas av det, är i lika hög grad våldets offer. Gränser är bara linjer som ritats på kartor.
Jag kan aldrig avsäga mig mitt västerländska ursprung och de enorma privilegier som det för med sig. Jag kan aldrig hävda att jag inte också är en del av upprätthållandet av de strukturer som skapar ett fullständigt ojämnlikt värderande av människoliv.
Men jag och vi som är priviligierade måste åtminstone påminna oss själva och varandra om att se bortom dessa exkluderande trygghetsfort som vi mer eller mindre medvetet bygger upp.
Mira Wall
