Vi är inte kommunister bara för att vi tänker på miljön

Lennart Holmlund skriver i sin debattartikel att ”Fi är en falang av kommunism”. Bakgrunden till detta uttalande är att Feministiskt initiativ Umeå nyligen skickade in en motion till kommunfullmäktige där vi föreslår att en eller flera kommunala verksamheter skulle kunna prova på vegansk kost över en månads tid.

Syftet med detta är att öppna för en diskussion om dagens överflödiga konsumtion av animalier.

Om nu politisk förändring av människors matvanor är något som enligt Lennart liknar styret i Nordkorea, borde han rimligtvis, förutom angående en veganmånad, även ha skrivit upprörda debattartiklar angående statens varierande momsskatter på olika matvaror, vilka i längden reglerar vad vi köper hem och äter.

Vi borde också ha kunnat se ett utspel angående de implementerade köttfria dagarna som flertalet skolor i Umeå kommun redan rättat sig efter, eller varför inte klagomål gällande våra alkohol- och tobaksskatter? Lennart sätter dock i sin artikel ord på precis vad vi menar att just ett försök med veganmånad kan bidra med; att bryta rådande normer kring våra matvanor.

Låt oss då titta vidare på just det här med normer. En norm, som innebär att det finns en outtalad förutfattad förväntning eller inofficiell regel om hur vi ska bete oss, kan anses precis lika tvingande som officiella lagar och regler.

Att bryta mot rådande normer, till exempel konsumtion av animalier, innebär för många konstant ifrågasättande. Ett straff i form av social exkludering och påhopp av sådana som Lennart Holmlund.

Ibland krävs det politiska beslut för att bryta tvingande normer, som i det här fallet handlar om en norm som bland annat ödelägger vår miljö. Lennart skriver att ”de flesta är överens om att det är bilar och uppvärmning av hus som påverkar miljön mest”, men vad han inte verkar förstå är att fakta i regel väger tyngre än människors gemensamma åsikter kring olika frågor.

Redan 2006 kom FN ut med en rapport som varnade för vår överkonsumtion av animalier. I rapporten fastslogs det att kött- och mjölkindustrin orsakar ett större utsläpp av växthusgaser än hela världens transportsektor sammantagen.

Detta togs på nytt upp nu i februari 2015 av Naturskyddsföreningen. Där visade forskningen återigen att kött- och mjölkindustrin står för större klimatpåverkan än hela transportsektorn.

Om det inte vore nog med hur kött- och mjölkindustrin påverkar miljön, pekar siffror dessutom på hur denna industri bidrar både till världssvälten och till vår ökande vattenbrist. Enligt FN's klimatprogram skulle en minskad konsumtion av kött kunna frigöra 400 miljoner ton spannmål per år, spannmål som kan mätta en miljard människor. Angående vatten, så kräver hela produktionskedjan inom djurindustrin enorma mängder av det.

Ända från odlingen av spannmål till att släcka djurens törst, spola djurfabriker rena från avföring och för att spola bort blod inne på slakterier slösar vi extremt mycket mer vatten än om vi endast hade odlat och ätit grödorna direkt.

Om vi nu även ska diskutera frågan om huruvida mjölk är bra för oss människor att dricka, finns det forskning som pekar på ett samband mellan ett högt intag av mjölk och ökad risk för benskörhet.

Detta beror på att kroppen, vid intag av animaliskt protein, måste utsöndra just kalcium ur skelettet för att neutralisera blodets sänkta Ph-värde. De länder vars invånare dricker mest mjölk är föga förvånande också de länder vars invånare i störst utsträckning lider av benskörhet.

Kort och gott finns det alltså mycket som pekar på varför vi måste se över vår konsumtion av sådant som bidrar till lidande för miljön, människor och djur. Med detta sagt menar vi inte att olika miljömål ska stå i motsättning till varandra.

Det är möjligt för människor att både minska sitt användande av fossila bränslen och äta vegetariskt eller veganskt på samma gång. Lennart skriver själv i sin debattartikel att det idag sker en överkonsumtion av kött – varför är han då så rädd för vårt ifrågasättande av detsamma?

Lykke Brodin,
Feministiskt initiativ Umeå