Du våldtog mig – det här vill jag säga till dig

Förstår du vad du har gjort? Förstår du att du har förstört mig? Förstår du att du har fått mig att tvivla på livet självt.

Jag är rädd så fort jag går utanför dörren. Varje gång jag går runt ett hörn tror jag att du ska stå där. Varje gång jag närmar mig min port tror jag att du ska stå gömd där inne, redo att kasta dig över mig.

Jag tycker inte någonting är roligt längre och jag har inte ens någon energi till att träffa mina vänner. Förstår du att det är du som har gjort så att jag känner så här?

Jag hade kunnat klara av det om det bara varit jag som blivit förstörd. Det är ungefär som att få sitt hjärta krossat, det är fruktansvärt och det gör ont men det drabbar bara en själv. Men om det ändå vore så väl. För du har inte bara förstört mig, du har förstört alla i min närhet också.

Förstår du inte hur ont det gör att se smärtan hos min mamma och min pappa? Att min syster började störtgråta när hon fick reda på vad du gjort mot mig. Att mina vänner lider med mig och delar min smärta för att du har gjort det här mot mig. Förstår du inte vad du har gjort?

Förstår du inte att när mina föräldrar tittar på sin dotter ser de inte längre den lilla energifyllda tjejen som alltid sprider glädje omkring sig, utan de ser ett offer. Ett våldtäktsoffer. Och det är på grund av dig.

Jag blir rädd när jag ser mig själv i spegel, för jag möts inte längre av glittrande ögon utan av en blick som bara är tom. Hur ska jag kunna veta när glittret i ögonen kommer tillbaka? Eller om det någonsin gör det. Tänk om det är den delen av mig som du för alltid har förstört.

Jag är rädd för mig själv, jag är rädd för dig, och i princip är jag rädd för majoriteten av alla män jag inte känner. Jag vet att du en dag kommer bli fri att vandra runt på gatorna igen, om det är om två veckor eller om två år kan bara vårt rättsystem avgöra.

Den dagen kommer jag vara livrädd varenda sekund på dygnet.

Sofie Tersmeden