Vi lever i ett land där inte alla åsikter är välkomna
Debattören: Vi har medvetet begränsat oss själva och inte vågat diskutera saker och ting. Vi har själva skapat vi-dom-strukturen medan vi samtidigt försöker övervinna vi-dom tanken i samhället och dessutom satsa på inkludering.
Aras Amin är skribent, debattör, aktiv i Moderaterna i Stockholm och statsvetare.
Vi i Sverige är väldigt stolta över den yttrandefriheten som råder i landet. Vi har lagar och regler som sätter tydliga ramar för yttrandefriheten. Problemet uppstår när samhället skapar sitt eget yttranderamverk.
En del sakfrågor enligt oskrivna regler blir tabu att debattera. Det förekommer att en del ämnen diskuteras vid köksbordet, men inte behandlas fullt ut i samhället. Ämnen som i och för sig rymmer under lagens ramverk.
År 2013 lanserade statsvetaren Henrik Oscarsson metaforen "åsiktskorridor". Metaforen åsyftar det begränsade debattutrymmet som finns i samhället, det vill säga de åsikter som finns bland allmänheten, men nästan aldrig inträder i den offentliga debatten.
Det finns en del sakfrågor som klassas som känsliga och inte debatteras fritt som andra frågor. Den som har en ”onormal” åsikt isoleras, negligeras och ignoreras av strukturen. Diskussionen vid köksbordet blir allt mer extrem.
Människor har helt annorlunda åsikt inom sina vänkretsar än ute i allmänheten. Det kallas för självcensur, men också att inte vara uppriktig. Dessa exempel är förstås ett resultat av en rigorös konsensusmiljö i Sverige. Detta begränsar inte bara politikutvecklingen i landet, utan även bidrar till polarisering, infekterad debattmiljö och ett ökat vi-dom tänkande i samhället.
Samhället måste istället öppna upp för fler debatter och förstå argumentationen som finns bakom varje påstående.
I stället håller vi på att stämpla varandra med diverse begrepp för att få tyst på debatten: En immigrant som är missnöjd med bostad- och arbetsmarknaden samt migrationsverkets behandling av hens ärende stämplas som otacksam. En individ som har synpunkter om migrationspolitiken stämplas som rasist. En annan som inte vill sortera sina sopor till fullo stämplas som en hänsynslös person. Kan en icke vänsterfeminist kämpa för jämställdhet?
Dessa gömda och ibland ignorerade åsikter behöver inte vara sanningsenliga. En del av dessa synpunkter kan i vissa fall omfatta bristande resonemang, men då får de bemötas med ett motargument och inte frysas ut.
Vi har medvetet begränsat oss själva och inte vågat diskutera saker och ting. Vi har själva skapat vi-dom-strukturen medan vi samtidigt försöker övervinna vi-dom tanken i samhället och dessutom satsa på inkludering. Motsägelsefullt. Därför måste vi först bryta åsiktskorridoren och därnäst tillåta flera debatter att ta plats i samhället. Bemöt ett argument med ett motargument istället, bryt åsiktskorridoren och ge yttrandefriheten en sann mening.
