Grön Ungdom: Hur går det med kvoteringen, regeringen?
Debattörerna: Bolagsstyrelser berör en begränsad grupp kvinnor. Men vilka som befinner sig på de högsta positionerna i samhället formar bilden av kompetens på samtliga nivåer.
Mårten Roslund, är språkrörskandidat Grön ungdom
Neira Kahrimanovic, är förbundsstyrelseledamot Grön ungdom
Jonatan Rundqvist, är språkrör Grön ungdom Kronoberg
Bolagsstyrelserna är långt i från jämställda. Socialdemokraterna och Miljöpartiet flaggade efter valet för kvotering – men sedan blev det knäpptyst. Nu behöver regeringen ta initiativ till lagstiftning.
Den ojämna könsfördelningen i börsbolagens styrelser har länge varit föremål för debatt. Ett av jämställdhetspolitikens mål är nämligen att makten mellan könen ska jämnas ut. Kön ska varken avgöra individens inkomst eller sannolikheten att väljas till beslutande organ.
Trots detta har ansatser att påverka bolagen ofta stoppats av liberaler som anser att företagen ska ligga utanför politikens räckvidd. Vi gröna hävdar att resursstarka organisationer med snedvriden representation är en samhällelig angelägenhet – oavsett om det handlar om näringslivet eller staten. Feministisk frigörelse politiserar nya områden.
Strax efter riksdagsvalet meddelade Miljöpartiet och Socialdemokraterna att de hade enats kring bolagsstyrelserna. Om inte andelen kvinnor ökade till minst 40 procent inom två år skulle regeringen införa kvotering. När andra AP-fonden presenterade sitt årliga kvinnoindex för 2015 var andelen kvinnliga styrelseledamöter i börsnoterade bolag 27,9 procent.
Det kan låta som en got bit på vägen, men förändringen går långsamt. Med nuvarande takt dröjer det runt 20 år innan styrelserna är jämställda. Nu måste S–MP-regeringen åter ta till orden. När näringslivet missar målet ska politiken agera.
Vid första anblick kan det verka som att styrelsedebatten fokuserar på millimeterrättvisa. Men kvotering är inte ett mål i sig, utan ett sätt att skaka om i trögrörliga strukturer som bolagen själva misslyckats att hantera. Könsfördelningen uppstår nämligen i djupt ingrodda sociala processer.
De flesta som sitter i styrelser eller valberedningar definierar medvetet eller omedvetet duglighet som någon som liknar dem själva. Den fria rekryteringen sållar bort de som avviker från mallen. Kvotering förändrar sunkiga tankemönster.
Bolagsstyrelser berör en begränsad grupp kvinnor. Men vilka som befinner sig på de högsta positionerna i samhället formar bilden av kompetens på samtliga nivåer. På samma sätt är det relevant att riksdagens ledamöter, som bara utgör 349 medborgare, speglar den bredd som uppvisas i övriga samhället.
Det handlar dels om rätten till inflytande idag, men också om föredömen för nästa generation. Även om vi gröna ofta ser ”män” och ”kvinnor” som sociala idéer kvarstår faktumet att många upplever kön som en viktig identitetsmarkör. I sammanhang där det ena könet dominerar de ledande posterna minskar sannolikheten för att det andra könet finner en förebild.
Stundtals målar högern upp kvotering som en hård stöt mot näringslivet. Men om S–MP-regeringen står fast vid löftet om kvoteringslag är det egentligen inte ett kontroversiellt beslut. Charlotte Holgersson vid KTH har visat att bolagen själva börjar inse att lagstiftning är det mest realistiska verktyget för att bryta gamla vanor.
LÄS MER: Vi svenskar är för rika
EU-kommissionen förordar sedan fyra år tillbaka medlemsstaterna att genom sanktioner framkalla minst 40 procents kvinnlig representation i bolagsstyrelser. Flera länder har följt rekommendationen, men Sverige står kvar på samma plats. En feministisk regering måste visa handlingskraft.
Trenden är tydlig: bolagen når inte med egen kraft jämställd representation inom överskådlig framtid. Nu behöver S–MP-regeringen meddela sin beredning av en lag om kvotering. En välbetrodd demokrati kräver politiker som håller vad de lovar.
Mårten Roslund,
Språkrörskandidat Grön Ungdom
Neira Kahrimanovic,
Förbundsstyrelseledamot Grön Ungdom
Jonatan Rundqvist,
Språkrör Grön Ungdom Kronoberg
