Du som tvekar på vem vill du vara – jag riktar det här till dig
Debattören: Innan du delar in människor i ett fack som ska bestämma deras värde. Tänk dig om du skulle vakna upp en dag av bomber i skyn och för det tvingas fly från ett krig som dina nära och kära kommer att skadas i.
Mariam Zaoujan, är 16 år och kommer från Helsingborg.
Mariam studerar på Jensen gymnasium.
Flyktingfrågan är ett ämne som nu under en lång tid uppmärksammats och naturligtvis är det en markant skillnad på åsikterna om just detta ämne.
Det är mänskligt att känna sig hotad av ovisshet, men att vara medveten om att medmänniskor utsätts för hot som tvingar de lämna allt de håller kärt och hela deras värld kollapsar, men väljer att ignorera detta, vill jag klassificera som omänskligt.
Du vaknar en dag och genast startar din dagliga rutin där du har klart för dig vad du ska äta, hur du ska orka ytterligare en skol- respektive jobbdag, vem du ska träffa, vad du ska ha på dig. Och nu är det inte längre frågan om "vad" utan "om".
Om du ens kommer ha tillgång till mat eller kläder i dag, om du kommer få chansen till att gå i skolan eller jobba, om du någonsin kommer träffa de du håller kärt igen. Kanske är det din mamma, pappa, dina syskon, din bästa vän eller ditt livs kärlek. Känner du hur ängslan och ångesten tynger dig genom att endast tänka tanken?
Om svaret är nej, riktar jag denna text åt dig, så snälla ta åt dig.
Jag personligen brukar umgås med mina nära och bekanta på en fritidsgård där jag dagligen möter nyanlända. Jag ser en blyg liten pojke, han sitter mest för sig själv och pysslar, antagligen är det så han finner ro. Han är en av de ensamkommande flyktingbarn som anlände till Sverige förra året.
Stolt visar han de anställda på fritidsgården sitt mästerverk, han lyser upp som om problemen i denna värld vore för få för att sänka hans lycka. Och den enda tanken som slår mig är vad samma ögon som glimrar av lycka fått bevittna, hur långt de smala benen fått gå för att vara där han är nu, hur mycket lidande har en så ren själ fått genomgå i sin unga ålder.
Jag kan inte hjälpa att bli tårögd och ifrågasätter genast min tacksamhet till allt jag äger. Jag är långt i från född med en guldsked i munnen men tar ändå det lilla jag har för givet, då lite är bättre än inget.
Efter att med egna ögon bevittnat detta har jag insett att jag inte vill vara den som nekar mina medmänniskor empati, kärlek, förståelse, en axel att gråta över, en hand som ska vägleda, en chans till att återfinna glädjen i vardagen de hade innan de lämnades kvar med ingenting.
Innan du klandrar dessa hjälplösa människor för en icke-existerande arbetslöshet, kris, undergång, och delar in människor i ett fack som ska bestämma deras värde. Tänk dig om du skulle vakna upp en dag av bomber i skyn och för det tvingas fly från ett krig som dina nära och kära kommer att skadas i. Ett krig som Sverige sålde vapen till.
Vem vill du vara?
Mariam Zaoujan
