Inför miljöskatt på kött nu!
Debattörerna: Köttskatt och andra miljöskatter inom jordbruksområdet är nödvändiga steg mot ett hållbart jordbruk.
Per-Anders Jande, Sanna Ekedahl, och Martin Smedjeback arbetar för organisationen Svensk mat- och miljöinformation (SMMI).
SMMI verkar för att sprida information till allmänheten om matens miljöpåverkan.
Landsbygdsminister Sven-Eriks Buchts (S) uttalande till Sveriges Radio Ekot om att köttet inte har någon negativ miljöpåverkan har orsakat en storm av kritik från forskare, miljöorganisationer, ledarskribenter och politiker från höger till vänster – inklusive Matilda Ernkrans (S), ordförande för riksdagens miljö- och jordbruksutskott.
Några få ledarskribenter har dock hyllat Bucht för hans animaliefokuserade jordbrukspolitiska ställningstaganden, som de menar gynnar det svenska lantbruket. Men skulle en sådan politik verkligen gynna det svenska lantbruket?
Om staten fortsätter stötta kött- och mjölkproduktion missgynnar vi kraftigt produkter vi vet kommer att efterfrågas allt mer, som vegetabiliska alternativ till kött och mjölk och biobränslen. Det innebär att svenskt lantbruk hamnar allt mer på efterkälken och tappar andelar på viktiga framtidsmarknader.
Redan i dag ser vi en väldig överproduktion av mjölk. Det sänker priserna och gör att mjölkbönder går i konkurs på löpande band. Hade de i stället för kraftigt ökade mjölksubventioner fått stöd för omställning till att producera de hållbara jordbruksvaror som folk efterfrågar hade många bönder kunnat räddas från konkurs.
Animalieproduktionen är förenad med mycket stor negativ miljöpåverkan. Idag tvingas alla svenskar betala köttets och mjölkens miljökostnader via skattsedeln.
Vi har alltså en subventionering av miljöförstörande livsmedel som snedvrider marknaden och som tar bort de ekonomiska incitamenten för konsumenter att handla miljövänligt och för producenter att producera miljövänligt.
Enligt grundläggande miljöekonomiska principer är det självklart att producenter och konsumenter ska betala de kostnader som uppstår från dessa aktörers handel. Att ta ut köttproduktionens kostnader genom miljöskatter i konsumentledet innebär en justering för att få tillstånd en väl fungerande livsmedelsmarknad och därmed minska skattebetalarnas totala kostnader.
Det möjliggör också för producenter som satsar extra på att minska sin miljöpåverkan att få konkurrensfördelar, på marknadsmässig grund.
Skillnader i miljölagstiftningen mellan olika länder bidrar också till att skapa en skev marknad, där stater med stark miljölagstiftning missgynnas. Miljöskatter är ett marknadsekonomiskt instrument för att kompensera för dessa skevheter på marknaden och möjliggöra handel på lika villkor. En köttskatt skulle inte leda till minskade inkomster för det svenska lantbruket.
Dels skulle importkött inte längre vara ett attraktivt alternativ för uppköpare, när miljöskatter utjämnar skevheterna i marknaden. Dels skulle inkomsterna öka från andra jordbruksprodukter, som vegetabiliska livsmedel och framför allt bioenergigrödor, när animalierna inte längre har en orättvis konkurrensfördel.
Köttskatt och andra miljöskatter inom jordbruksområdet är nödvändiga steg mot ett hållbart jordbruk. Sådana skatter skulle inte vara statliga pekpinnar, som Bucht menar, utan en kompensation till oss skattebetalare, så att vi inte behöver betala köttets miljökostnader.
Att inte ta ut denna kostnad är däremot en statlig styrning som direkt uppmuntrar till miljöskadlig jordbruksproduktion.
Det är få åtgärder som samtidigt kan ge stora positiva effekter för såväl producenter och konsumenter som skattebetalarna och miljön. En miljöskatt på kött i konsumentledet är en åtgärd som ger alla dessa fördelar.
Vi hoppas därför att Bucht tar till sig av kritiken och föreslår en köttskatt som del av regeringens livsmedelsstrategi.
Per-Anders Jande
Sanna Ekedahl
Martin Smedjeback
Svensk mat- och miljöinformation
