Ta från de som förstör miljön – ge cashen tillbaka till folket

Det finns en tendens att klimatfrågan försvinner från dagordningen efter FN:s klimatmöte i Paris. Men den globala uppvärmningen har inte bromsats efter Paris. Tvärt om ser vi nu hur länder som Saudiarabien maximerar utvinningen av olja för att kunna "sälja så länge det går". Trots höjd skatt är priset på bensin och diesel därför lägre nu än på länge.

Klimatpolitiken måste i det läget vässas om vi ska få en omställning till ett hållbart samhälle. De förnybara alternativen finns. Men så länge som de fossila bränslena är så billiga som de är idag finns alldeles för litet ekonomiskt incitament att leva klimatsmart. Det måste bli dyrare att skita ner!

Vid sidan av koldioxidskatten behövs därför ytterligare instrument för att ge styrning mot minskad användning av fossila bränslen. En intressant modell har införts i British Columbia i Kanada och som har stor popularitet hos befolkningen: en koldioxidavgift som sedan går tillbaka till medborgarna.

Det finns flera fördelar med en koldioxidavgift som helt och fullt betalas tillbaka till medborgarna. Utöver miljöstyrningen ger det också en fördelningspolitisk effekt. Alla får samma summa tillbaka på sitt skattekonto.

Samtidigt kan personer med högre inkomster förväntas ha haft högre utsläpp av koldioxid och därmed också betalat högre koldioxidavgift. Den som har lägre inkomster har ofta utsläpp som är lägre än genomsnittet, och får då tillbaka mer pengar än vad hen först har betalat i koldioxidavgift.

Eftersom den som har ett nettoutsläpp som är lägre än genomsnittet får tillbaka mer pengar än vad hen först har betalat i koldioxidavgift, får även den med svagare ekonomi möjlighet att genomföra investeringar som leder till minskade koldioxidutsläpp, som till exempel förnybar elproduktion eller byte till fossilfri bil.

Även om avgiften inledningsvis sätts låg, men med en i förväg beslutad årlig uppräkning, ges tydliga långsiktiga spelregler som allmänhet och företag kan anpassa sig utifrån och genomföra investeringar i den takt de blir lönsamma.

Enligt WTO-reglerna får ett land som inför en koldioxidskatt även lägga en motsvarande koldioxidskatt på varor som producerats i ett land utan koldioxidskatt, så att varor från sådana länder inte får oskäliga prisfördelar. Genom att utnyttja de möjligheterna kan en situation där inhemsk produktion konkurreras ut av importerade varor undvikas.

Trots en stor principiell politisk enighet kring klimatfrågan har det varit svårt att samla majoritet för faktiska ekonomiska styrmedel. Att gemensamma målfomuleringar sätts upp är utmärkt.

Men alla partier som tar den globala uppvärmningen på allvar borde också ställa sig bakom förslag som höjer kostnaden för fossil energi. Det finns inga andra sätt att nå ett fossilfritt samhälle i tid!

Niclas Malmberg,
Riksdagsledamot, Miljöpartiet