Är Zara Larsson lika mycket musiker som Beatles eller Dylan? Jag tycker inte det
Debattören: Jag ser sällan någon artist som går sin egen väg. Är det inte som att jämföra med att laga mat efter någon annans recept eller att laga mat utan recept?
Linnéa Sundström är 20 år och bor i Stockholm.
Linnéa jobbar på en restaurang i väntan på att börja plugga beteendevetenskap.
Musikindustrin har genom tiderna förändrats som jag tror att vi alla vet. Nu för tiden hittar man sällan artister som gör sin musik helt själv. Man ser ofta att det är exempelvis tre textförfattare och sedan ytterligare två eller tre personer som gjort musiken.
Är musiken nu för tiden på grund av det bättre eller sämre?
Jag såg precis en dokumentär om David Bowies karriär och blev helt förbluffad över vilket musikaliskt geni han faktiskt var. Han skapade musiken på helt egen hand och han skapade även personen och artisten som han var helt ensam.
Han var en riktig musiker, en musiker man ska respektera för det geni han var. Men finns det kanske även nackdelar med att göra allt själv, med allt vad det innebär, press att hela tiden producera exempelvis?
Under 1960- till 80-talet brukade många av dagens musikaliska legender och under den tiden var det även väldigt vanligt att de legenderna i fråga var missbrukare eller åtminstone brukare av diverse droger. Droger är förvisso väldigt vanligt nu för tiden också, men inte i den utsträckningen när man pratar om musikartister.
I dokumentären om Bowie sa en av alla de musiker som arbetat med David Bowie att “alla i kretsarna var rätt påtända för det mesta”. De tyckte trots det att det aldrig störde musiken som de skapade och det sa Bowie själv, att han var glad för att drogerna inte skadade skapandet.
Det innebär ju dock inte att det är bra att ta droger, bara för att det funkar ändå. Kanske var de tvungna att ta droger då och då eller hela tiden för att det var deras persona.
För att deras personligheter blev för mycket ibland eller för att de hade sådan press på sig att skapa, eftersom pressen hela tiden låg på de själva att komma med nytt material, inte på någon annan som ska skapa allt eller det mesta åt en.
Zara Larssons låt “Lush Life” skrevs av sex olika personer och då är inte Zara själv en av de sex. Det är ingen tvekan om att hon är en duktig artist som sjunger otroligt bra, men är hon lika mycket musiker som exempelvis David Bowie eller Bob Dylan är?
Jag tycker inte det.
Jag får inte ut något utav hennes musik eller annan liknande musik förutom en schysst melodi. Texten har inget djup och texten har (‘tyvärr’ enligt min mening) inte lika stor betydelse nu för tiden. Dagens artister är ofta bara en produkt för skivbolag, de börjar så och förblir det genom karriären.
Jag ser sällan något originellt, någon som går sin egen väg, någon som skapar en väg som inte redan finns.
Jag tycker dock inte att dagens musiker är mindre ärofulla, man är ju fortfarande onekligen duktig om man lyckas inom den hårda industrin, jag tycker däremot att det är tråkigt att skaparna bakom musiken och texterna inte får den cred de förtjänar.
Men jag kan inte neka för mig själv eller för andra att jag faktiskt har mer respekt för musiker som David Bowie, Bob Dylan, Johnny Cash eller The Beatles än för exempelvis Zara Larsson eller One Direction.
Är det inte som att jämföra med att laga mat efter någon annans recept eller att laga mat utan recept?
Man är inte nödvändigtvis dålig på att laga mat om man följer recept, men man är inte heller särskilt nyskapande.
Linnéa Sundström
