Najmadin: Mitt mörka förflutna med kriminella
Debattören: Jag är så tacksam att min man aldrig såg tillbaka till det kriminella livet med mig vid hans sida, men jag kan fortfarande bli så rädd över tanken på att hans förflutna kanske hinner ikapp oss.
Läs Alexandra Najmadins blogg: www.finest.se/QueenPsykos
Jag var inne på en grupp och såg att tjejer diskuterade huruvida killen de är tillsammans med ska vara kriminella eller inte. Med andra ord: om det spelar någon roll.
Det är gammalt att det flesta, yngre tjejer i tonåren eller tidiga 20-års åldern någon gång under sina liv har dragits till bad boys eller kriminella män för att det är oförutsägbart och spännande.
Att leva på kanten innebär att man aldrig någonsin känt sig lika levande. Man är medveten om att det finns en stor risk att man ramlar över, vilket ger en adrenalin och spänning i sitt annars vanliga, mer förutsägbara, existerande, liv.
Redan som barn förälskade jag mig i att göra dumma saker och min första kärlek och jag brukade hitta på dumma saker redan som barn. Under tidiga tonåren kan man säga att jag verkligen blev en bad girl. Jag snodde vodka och halsade det med några andra tjejer. Jag var nog 13 år då.
Mitt liv gick ut på att få den kicken av att göra dumma saker. Jag började sno mycket smycken, kläder och smink när jag var tolv eller 13, och det fortsatte upp i 16- eller 17-års åldern.
Mitt liv gick ut på att dricka mig full med vänner, ta droger och umgås med tjejer och killar som var inne på samma bana. Jag blev tillsammans med en kille som 15-åring, han var lika gammal som mig då. Och han var så snäll och kärleksfull mot mig. Redan vid den åldern sålde han weed och vi brukade att röka på och dricka.
En alla hjärtans dag får jag och min dåvarande bästa vän reda på att våra pojkvänner som också var bästa vänner var gripna för mord. Då de knivhögg en kille till döds vid en bankomat i Biskop.
Vi kunde inte tro att det var sant och jag glömmer aldrig hur mycket vi grät den där natten. Eftersom att vi umgicks med dem och var tillsammans med två utav de inblandade och skrev naivt på bloggarna att de var bra killar egentligen så blev vi smutskastade och uthängda på Flashback.
De skrev ut våra för och efternamn och kallade mig för ”Vin haggan” hahaha. Jag var bara 15 år då också. Det visade sig att det var hennes kille som var skyldig och han åkte dit för mord samt en annan kille som vi umgicks med mycket.
Efter ett tag gjorde jag slut med min dåvarande kille och fortsatte leva på kanten. Äldre killar som sålde droger och höll på med rån började höra av sig till mig. Jag började umgås med äldre killar som knackade på mitt fönster på natten och min mamma fick jaga bort varenda en utav dem.
De var kriminella men sa själva: ”Jag är inte rädd för någon. Men jag är rädd för din mamma”. Hon fick agera som mamma och pappa eftersom hon var ensamstående och ville skydda oss från fara.
Jag inledde en romans med en äldre kille, jag hade aldrig sex med honom, men vi gillade varandra mycket samtidigt som vi skrattade som vänner. Jag älskade kicken av att umgås med honom för att han var så rolig och oförutsägbar.
Men så en natt rökte vi på och plötsligt kom två poliser springandes mot oss med två schäfrar. Den natten hade de rånat en affär. De skrek att killarna skulle stå i profil och göra som de sa annars skulle de släppa hundarna som aldrig slutade skälla på dem. Jag var jättehög då. Det var natten till min 17-års dag, och jag slutade inte prata och skratta. Så det slutade upp med att jag mindfuckade polisen så mycket att de körde mig till cellen, istället för dem.
När vi umgicks var livet oförutsägbart och så roligt. Tills han som jag gillade åkte in, vi skickade brev ett tag, men när han väl kom ut var han alltid så hög att han kunde glömma att vi skulle träffas.
Kontakten tog slut till sist. Alla mina killkompisar sålde droger, vi brukade ta hos mig och så brukade dem packa in det hemma hos oss. Jag fattar nu i efterhand vilka konsekvenser det kunde ha blivit.
När jag var runt 17 hörde en 26-årig man, från en annan stad, av sig till mig. Vi började prata så mycket. Jag visste att han var tungt kriminell med alla affärsmöten till andra länder, men det var spännande. Jag gillade honom och det var oförutsägbart.
Jag älskade tanken av att göra en hård man bara mjuk för mig. Och när han hämtade upp mig första gången i sin Mercedes och vi spenderade natten med skratt, snack och vin på ett hotell så kändes det så lyxigt, roligt och exciting. Det tog inte långt tid förrän vi blev kära och som han sa över telefon att han älskade mig.
Han brukade köra ner till Göteborg för att träffa mig över helgen och det var alltid så deprimerande när han skulle åka. Samtidigt skämdes jag att vara med honom för att han var så rik och jag var en fattigare tjej från förorten.
Jag kunde aldrig ens fråga om pengar för jag vågade inte. Jag skämdes, och när han bad mig att ta en taxi till hotellet åkte jag spårvagn för jag hade inte pengar och vågade inte förlita på att han skulle betala.
En vecka innan han åkte in berättade han för mig i bilen att det fanns en stor risk att han skulle åka in, men frågade om jag ville följa med honom och vara med honom i en hel vecka. Det var som en drömvärld när jag fick se huvudstaden för första gången. Vi åt på resturang, han skämde bort mig med så mycket kläder och vi hade det så bra.
Tills en morgon när han åkte till jobbet och jag väntade på honom hemma hos honom. Jag älskade att röka på så jag tog en joint och som tur var kom hans nära och hälsade på just den dagen så jag inte var själv när det hände.
Åtta svartklädda män hoppar över altanräcket, springer in till vardagsrummet med ficklampa på huvudet och det stora geväret med laser riktandes mot oss samtidigt som de tvingade ner någon på golvet på mage och höll pistolerna mot oss. Jag trodde att jag skulle bli mördad.
Fattade inte att det var poliser förrän de höll uppe sin bricka och fick mig att sänka den bärbara datorn jag gömde mitt huvud bakom. Jag var i sån panik att jag började skratta till slut – för jag var helt traumatiserad.
Nästa dag fick jag ta tåget hem med en klump i magen: att min älskade åkt fast. I fem timmar stirrade jag med tom blick på en tom ölburk som rullade fram och tillbaka i tåget.
Jag var så tom. När jag kom hem grät jag så mycket. Fick vänta två månader på att han fick ringa mig från häktet på min 18-årsdag. Det var det värsta året i mitt liv.
I breven sa han att han fick fem år för skattebrott och narkotika. Jag var förstörd men sa att jag skulle vänta. Ett helt år utav brevväxlande och väntande på att hemtelefonen skulle ringa.
Han ritade av en fin tavla på mig. Men det blev för mycket sexsnack till slut. Kunde aldrig besöka honom heller för det blev alltid avslag på att jag hade prickar i registret. Under sista tiden blev han så konstig.
Jag väntade ändå på att han skulle dumpa mig och visste timmar i förväg den där natten att jag skulle bli dumpad. Jag var full, grät och skrek. Jag bara visste. Morgonen därpå ser jag att han har dumpat mig på Facebook efter att ha kommit ut innan att ens träffat mig.
Jag svarade inte, blockade honom, skämdes och kände hat i mitt hjärta. En månad senare träffade jag en kille som var med i Hells Angels. Det blev en liten romans där. Han hade en tatuering i ansiktet: ”God forgives, but I don’t", och var snäll, men för på. Så jag slutade höra av mig.
Några veckor senare träffar jag min nuvarande man som kommit ut fem månader tidigare efter fem år i fängelse. Jag var fortfarande så naiv. Det hade kunnat sluta så illa egentligen ännu en gång, men han skötte sig, gick svetsutbildning, fick mig att bli en bättre tjej, och vi blev kära.
Några månader senare blev jag gravid, då slutade jag med allt dåligt, vi gifte oss 2013 och fick vår son samma år. Sen är resten historia. Min man vände sig aldrig till kriminalitet igen.
Tack och lov, men alla har inte den turen om att lyckas ”rädda” en vilsen själ med kärlek. Jag vet att jag valde vilsna män för att jag var vilsen själv. Jag levde i min lilla mörka, farliga, värld med alkohol och droger, och de levde också i en mörkare, farligare, värld med kriminalitet.
Problematiska själar dras till varandra för hur mycket fara man än utsätter sig för får man en känsla utav en sjuk trygghet när man klickar. Men det är så inte värt det. Det är inte värt att stå bredvid någon kriminell och även låta världen rasa över ens huvud.
Jag blev så paranoid att jag skulle bli mördad. Jag glömmer aldrig min sjuka dröm om mitt ex där någon hade skurit huvudet av honom och jag var så traumatiserad i bilen att jag försökte göra mun mot mun metoden medan jag grät trots att jag bara höll hans huvud.
Jag gifte mig iallafall till slut med min nuvarande, älskade, man, fick barn och några månader senare får jag samtal efter samtal att exet jag väntade på var spårlöst försvunnen på Efterlyst.
Det var vinter och jag sjönk in i en djup svacka med tanken om att han låg begravd någonstans och samt med hopp om att han levde. Jag kunde inbilla mig att han skulle visa sig som ett spöke för mig eller dyka upp levande framför mig. Jag mådde psykiskt dåligt men jag pratade inte mycket om det, utan gjorde mitt bästa med att förtränga det.
Jag blir så känslig bara jag tänker på det och skriver om det för jag har tvingat mig själv att glömma. Men detta år har han varit spårlöst försvunnen i tre år. Och jag är fortfarande så rädd över tanken av att läsa på nyheterna om att hans kropp har hittats. För det är ändå någon jag älskade. Och han var den första som någonsin dumpade mig.
Men jag är tacksam i dag att han gjorde det för tänk om jag fortfarande hade varit med honom när jag fick reda på att han var försvunnen. Det hade blivit mycket svårare för mig att förtränga det då eftersom att han krossade mitt hjärta gjorde det lättare för mig att intala att jag inte brydde mig trots att jag gör det och fortfarande kan blicka tillbaka.
Det är så spännande i början, tjejer, att få en hård man så mjuk och kärleksfull för dig. Men love stories med kriminella leder inte oftast till lyckliga slut. Antingen åker han in och ut hela sitt liv, du kan bli allvarligt skadad utav deras konsekvenser eller så kan han bli mördad.
I slutet av dagen betyder inte svarta buntar av pengar och ett glamoröst liv för stunden någonting när slutet är tragiskt. Jag är så tacksam att min man aldrig såg tillbaka till det livet med mig vid hans sida, men jag kan fortfarande bli så rädd över tanken på att hans förflutna kanske hinner ikapp oss.
Vi kan inte hjälpa vem vi faller för. Men du kan alltid avsluta det innan det blir försent. För det är inte värt att vänta på en man som vägrar förändras eller inse vilken fara han utsätter dig och han för.
Jag är tusen gånger om fattigare på rena pengar med min älskade man och vår familj än rikare på svarta pengar som lätt kan ta död på allt man har. Även om han lovar dig ett paradis, trots att han verkar ha ett så gott hjärta, får dig att känna dig älskad och aldrig skulle drömma om att höja handen mot dig, så väntar med 90 procent ett helvete runt hörnet.
Så snälla fina tjejer, tänk er för. Det är en procent att man lyckas ”rädda” en kriminell kille eller man. Som tur är hade min man viljan att förbättras när vi träffades, vi blev så bra människor utav kärleken, växte som personer och började leva ett så kärleksfull familjeliv.
Alla kan förändras. Men inte ens kärlek kan rädda personen, om personen du bryr dig om i fråga inte vill bli räddad.
