Kvinnor är både offer och förövare i extremismen

Småflickor som säljs som sexslavar i Syrien av Daesh. Tonårstjejer som kidnappas för att giftas bort i Nigeria av Boko Haram. Mammor som blir instängda utan en självständig roll som individ utanför familjen.

Den islamistiska extremismen i dag symboliserad av Daesh är tveklöst den främsta nutida symbolen för det globala kvinnoförtrycket. Det behövs därför feministisk utrikespolitik som vågar att sätta fokus på detta kvinnohat.

Extremistiska rörelser genom historien har för övrigt gemensamt att de står för en knökkonservativ kvinnosyn som reducerar kvinnan till barnaföderska och hushållsträl. Detta oavsett om det rör dåtidens nazister eller nutidens islamister.

Men vi måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. För att kunna bekämpa religiös och politisk extremism måste vi erkänna att kvinnor faktiskt både är offer och förövare.

Enligt terroristforskaren Hans Brun vid Försvarshögskolan kan det globalt röra sig om uppemot 8 000 kvinnor som har anslutit till Daesh i Syrien. Jessica Katz som 2015 skrev en magisteruppsats vid Försvarshögskolan konstaterade att:

● Kvinnor är både offer och förövare inom Daesh.

● Kvinnor är strategiska beståndsdelar i statsbygget för Daesh.

● Kvinnor kan utgöra ett potentiellt hot om de inte tas på allvar.

Om vi ser kvinnor som anslutit sig till islamistiska terrorgrupper i krigszoner som ofarliga missar vi potentiella säkerhetshot när de kommer tillbaka till Sverige.

Om vi fokuserar enbart på män och pojkar i det viktiga förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism mister vi möjligheten att upptäcka att kvinnor också rekryterar och sprider propaganda.

Om vi betraktar mammor som menlösa mähän utan påverkan på sina barn kan vi inte använda deras motståndskraft i kampen mot extremism.

Terrorism och extremism är större än enbart de som reser för att slåss med vapen i hand. 2011 presenterade Alliansregeringen under Liberalernas ledning Sveriges första nationella handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism.

Vi måste från samhället bli ännu bättre på att i tid identifiera individer i riskzonen, känna igen radikaliseringsmönster och stödja de som vill lämna våldsbejakande rörelser.

Det behövs både brottsbekämpande och demokratistärkande åtgärder samtidigt. Och framförallt får vi inte glömma kvinnorna i detta. Kampen mot extremismen måste börja i hemmen, fortsätta i skolan och civilsamhället.

Framförallt är det viktigt att göra familjer i riskzonen motståndskraftiga nog att kunna förhindra att en älskad son eller dotter rekryteras. En resultatinriktad integrationspolitik är viktig. Här spelar mammorna en central roll och måste stöttas.

När så många människor sökt asyl i Sverige måste kvinnornas roll lyftas mer i integrationsprocessen. För utbildar vi en kvinna integrerar vi en hel familj. Studier från andra länder visar att kvinnors inträde i samhället har mest positiv inverkan på barnen, inte minst vad gäller skolresultaten

Kom ihåg att kvinnor är inte bara ömma mödrar, moraliska mostrar eller passiva systrar som av hela sitt hjärta försöker stoppa sina barn eller syskon att gå med i olika våldsbejakande extremistiska rörelser.

Vi har mammor som aktivt påhejar sina söner att ansluta sig till islamistiska Daesh i Syrien. Vi har mammor som radikaliseras och reser med minderåriga barn till islamistiska slagfält i Mellanöstern.

Vi har barn som växer upp i en vitmaktmiljö med mostrar som introducerar dem till högerextremism. Vi ser ungdomar som upptäcker den autonoma vänsterextrema miljön genom äldre systrar.

Men vi ser också mammor, systrar och väninnor som spelar en central roll i att motverka radikalisering. Även om män historiskt och i dag dominerat de våldsbejakande extremistiska rörelserna, så är det livsviktigt att inte glömma kvinnornas roll. Både som offer och förövare.

Birgitta Ohlsson,
Utrikespolitisk talesperson och riksdagsledamot (L)

Gulan Avci,
Förbundsordförande Liberala Kvinnor och kommunfullmäktigeledamot (L) Stockholm