Skolavslutning i religiösa lokaler är bra – både i kyrkor och moskéer
Debattören: Sverige är muslimskt, judiskt, hinduiskt och buddistiskt. Sverige är frikyrkligt, ateistiskt och New Age. Självklart ska inte grundskolan vurma mer för en specifik religion än någon annan.
Johanna Jansson är mamma till två och gift med sitt livs kärlek.
Hon är kommunikatör med intresse för samhällsdebatt.
Bloggar påjohannaskronikor.spotlife.se
Informationen har tagits fram i samarbete med Notified.
De flesta medier rapporterar att riksdagen beslutat att skolor åter får fira sina avslutningar i svenska kyrkan. Dock verkar skribenterna ha missat att den nya lagen inte enbart gäller kyrkor, utan även andra religiösa lokaler. En skrivelse, som öppnar dörren för helt nya kulturutbyten.
Jag minns min barndoms skolavslutningar. Alltid någon av de närbelägna kyrkorna. Det var pampigt, högtidligt och allvarsamt. Till och med klassens allra bråkigaste bråkstake satt stilla och sjöng med. Den blomstertid nu kommer i juni och Det strålar en stjärna i december.
Jag minns inte exakt när jag uppmärksammade debatten första gången. Men jag minns att jag tyckte det var konstigt. Konstigt och ganska löjligt.
Varför ska vi förändra våra traditioner för att någon, med annan kulturell uppväxt, flyttat hit? Varför ska vi ändra på oss? Det är väl för fan de nyanländas plikt att anpassa sig efter oss?
Men så fick jag barn. Och någonting hände inom mig. Plötsligt var det som nyss känts främmande fullständigt glasklart.
För Sverige är inte enhetligt kristet. Sverige är muslimskt, judiskt, hinduiskt och buddistiskt. Sverige är frikyrkligt, ateistiskt och New Age. Och självklart ska inte grundskolan, vars undervisning alla barn är tvungna att delta i, vurma mer för en specifik religion än någon annan.
Riksdagens nyklubbade lag ger grundskolans barn, och vuxna, möjligheten att lära känna varandras religioner lite bättre. Möjligheten att se varandras kulturer på ett helt annat sätt än enbart genom textböckernas stela pärmar.
För en religiös lokal kan vara en moské eller en synagoga lika mycket som en kyrka. Och kanske kan avslutningar i andra miljöer än de invanda knyta band av förståelse och tolerans, som kickar den där lismande vardagsrasismen ända ut i rymden.
Jag hoppas att grundskolorna runt om i landet sträcker ut sina händer. Och jag hoppas att religiösa lokaler av alla de slag griper tag och bjuder in både elever och personal till samtal och reflektion över osynliga gränser. Gränser som inte behöver finnas.
För alla är vi människor och i det mångkulturella kan vi finna likheter som förenar. Det är jag övertygad om.
Johanna Jansson
