CUF: Avskaffa fyraprocentsspärren!

CUF beslutade på sin förbundsstämma i Kungsbacka att fyraprocentsspärren borde avskaffas. En av de viktigaste definitionerna av demokrati är en röst per person.

En godtyckligt satt spärr är det mest effektiva sätt man kan tänka sig att frångå just den principen, och slutsatsen kan inte bli annat än att fyraprocentsspärren är odemokratisk.

Tre argument brukar ofta dyka upp som försvar av fyraprocentsspärren. Man menar att det blir svårare att forma koalitioner utan en spärr; man menar att massa tramsiga enfrågepartier skulle komma in i riksdagen; eller att regionala särintressepartier skulle ställa till problem.

Vi menar dock att inget av argumenten håller.

2014 föll ca 4 procent av de giltiga rösterna på partier som ej kom in i riksdagen. Det var det högsta antalet på många år, och skulle totalt omfatta omkring 14 mandat, beroende på geografisk fördelning.

För att dessa ska hindra regeringsbildning måste majoriteten vara ovillig att ansluta sig till en regeringskoalition. Det borde inte kräva särskilt stora kompromisser för att övertyga åtta personer som sitter i riksdagen om att de borde vilja tillhöra regeringens sida. Därmed kan vi avfärda argumentet om att det vore svårt att forma koalitioner utan spärr.

Baserat på antalet som röstade 2014 skulle det krävas över 17 800 röster för att vinna ett genomsnittligt mandat. Dessa röster skulle dessutom behöva avges i samma valkrets.

Den typ av partier som kan vinna ett såpass stort folkligt stöd har i regel också en åsikt som är såpass relevant för medborgarna att den förtjänar att uppmärksammas i riksdagen.

2014 skulle enbart Feministiskt initiativ och Piratpartiet klara sig över den gränsen. Därmed kan vi avfärda det andra argumentet om att massvis av tramsiga enfrågepartier skulle komma in i riksdagen.

Förekomsten av regionala partier skulle snarast ge en intressant möjlighet att föra upp förbisedda geografiska områden på den rikspolitiska kartan.

Norrbottens Sjukvårdsparti har varit nära att komma in via tolvprocentsregeln (mer än tolv procent i ett valdistrikt kan också ge plats i riksdagen); förmodligen fanns det anledning att de fick så många röster inom ett geografiskt område, och den anledningen kan mycket väl vara värd en plats i riksdagen. Därmed kan vi avfärda det tredje argumentet om att regionala särintressepartier skulle leda till problem.

Inget av de tre argumenten framstår i slutändan som särskilt starka. Att göra en persons röst ogiltig genom att införa en godtycklig spärr för att komma in i riksdagen är ett kränkande av varje individs rätt att välja sina egna företrädare.

Spärren omöjliggör också i praktiken människor att kandidera till riksdagen som enskilda politiker eller representanter för lösare politikersammanslutningar.

Spärren berövar Sverige de många intressanta marginaliserade perspektiven och åsikterna som borde få höras i rikspolitiken. Ett avskaffande av spärren skulle göra det demokratiska samtalet rikare.

Andreas Eriksson,
Förbundsstyrelseledamot, CUF