Att dansa i Eurovision är tydligen bättre än att hjälpa flyktingar
Debattören: Om en flyende människa låg absolut längst fram i vår prioritet hade pengar finansierats på att hjälpa denne och inte på att tillägna den flyende människan ett dansnummer.
Rebecca Fornstedt bloggar på modeflicka.se.
Igår gick första delfinalen av Eurovision Song Contest av stapeln. Mellanakten bestod av dansnumret "Grey People", ett dansnummer till syfte att uppmärksamma alla miljontals människor på flykt.
Jag tycker det är osägligt illa tajmat att denna dans tillägnas flyktingar i ett sammanhang som ESC, med tanke på att den som flyr numera välkomnas i Europa, och likasåväl i Sverige, med stor motvilja och stort missnöje.
Med all tydlighet vill jag säga att idén i sig är god och att dansen var fantastiskt fin, men under dansstegen kommer ett hyckleri till uttryck. En dans om ett hycklande väst, långt ifrån blodiga slagfält och flyende familjer.
Den är en bevittning om hur mycket kraft som läggs ned på att visa upp en finputsig yta, en yta rätt i alla detaljer, kontra hur lite som läggs ned på att faktiskt göra någonting.
Om en flyende människa låg absolut längst fram i vår prioritet hade pengar finansierats på att hjälpa denne och inte på att tillägna den flyende människan ett dansnummer. Ett dansnummer som den som flyr aldrig själv kommer kunna vara åskådare till.
Varför vågar vi inte dansa som vi menar? Varför lämnar orden oss vackrare än vad vi lever? Är vi värdiga att förknippas med öppenhjärtighet och omtanke när i stort sett hela Sverige i praktiken värderar sin semesterperiod framför en flyende människa?
Det är mycket enkelt att fatta varandras händer i danskonst. Det kräver varken mod eller solidariskt medkännande.
I verkligheten sträcker vi människor i allmänhet inte ut våra händer. Det finns ett ord för det. Jag tror det kallas grymhet.
---
Vill du läsa mer artiklar av Rebecca? Läs denna.
