Vi är inte så HBTQ-vänliga som vi tror att vi är

Mitt under pågående Eurovision kommer en studie som visar att Sverige inte alls är så HBTQ-vänliga som vi påstår oss vara. I ILGAs årliga index över mänskliga rättigheter för HBTQ-personer i Europa, som släpptes i tisdags, har Sverige tappat hela sex placeringar på bara ett år och landar först på en tolfte plats.

Vi skryter om hur HBTQ-vänliga vi är, Stockholm står under glitter och glamour medan Europas största regnbågsfärgade event är i stan, och här ska alla vara välkomna - men samtidigt visar undersökningarna att vi inte lever upp till vad vi lovar.

Det är dags att vi tar tag i politiken och verkligen gör Sverige så HBTQ-vänligt som vi mer än gärna sprider ryktet om att vi är.

Mest utsatta, i världen liksom i Sverige, är transpersoner. I dagsläget finns inget tydligt rättsligt skydd för transpersoner inom hets- och hatbrottslagstiftningen.

En utredning har lämnat ett förslag om att ändra detta, men inget har hänt utan det har bara blivit liggande i en hög på regeringens skrivbord.

Dessutom riskerar transpersoner som byter juridiskt kön i dagsläget att bli utan arv, då de efter ett ändrat personnummer inte längre ses som sina föräldrars barn.

Under helgens förbundsstämma röstade CUF igenom en motion om att ändra detta, eftersom vi ser det som en självklarhet att en person fortfarande är sina föräldrars barn även efter ändrat juridiskt kön.

Det är ett demokratiskt problem att vi i Sverige inte kan garantera samma skydd och rättigheter till alla våra medborgare, något som demokratiminister Alice Bah Kuhnke borde ha högsta prioritet att rätta till.

Problematiken syns också i flyktingkrisen och genom vår ovilja att hjälpa HBTQ-flyktingar. Vi skickar tillbaka människor till hemländer där de riskerar döden på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet, samtidigt som vi mer än gärna berättar att vi är ett av de länder som tar emot flest flyktingar i Europa.

Vi, HBTQ-vänliga och välkomnande Sverige, har stängt vägen in till landet och skickar homosexuella, bisexuella och transpersoner till en säker död.

Vi slår oss på bröstet och berättar hur duktiga vi är på att ta hand om alla våra medborgare, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Samtidigt blundar vi för problematiken internationellt.

Vi vägrar hjälpa till för att förbättra situationen för HBTQ-personer i länder utanför Sverige - eller vara en trygg plats för de personer som flytt något av de 76 länder där homosexualitet i dagsläget är olagligt.

Vi öppnar våra armar för Europa, här är alla välkomna, här får alla vara sig själva, Eurovision är en enda stor prideparad som intagit Stockholm under en hel vecka och till och med våra brevlådor har regnbågens färger.

Samtidigt som detta glittriga event pågår så lyckas vi inte säkerställa de mänskliga rättigheterna varken för våra egna medborgare, eller de som söker en framtid i vårat land i en flykt från en säker död.

Vi borde skämmas över vår tolfteplats på ILGAs index, att vi bara uppnår en poäng på 65 procent och att vi på ett år tappat hela sex platser på listan.

Vi är inte längre ett av Europas mest HBTQ-vänliga länder, en skrämmande utveckling som borde tas på högsta allvar.

Därför hoppas vi i CUF:s HBTQ-nätverk att när en vinnare korats på lördag, strålkastarna slocknat och Europa far hem till sitt igen så tar regeringen tag i detta och ser till att genast säkerställa att Sverige även i verkligheten blir det land som vi skryter om att vi är.

Ett land där alla är välkomna, ett land där man får vara som man är och ett land där mänskliga rättigheter säkerställs samtliga Sveriges invånare.

Lina Landström

Gustaf Karlsson-Ax

Ingeborg Wigzell

Oscar Sjökvist

Leo Gerdén

Michael Broberg

CUF:s HBTQ-nätverk

---

Tyckte du det här var intressant? Här kan du läsa mer om HBTQ-rättigheter.