Soheila Fors: Snart har vi muslimska domstolar i förorten

I vår stad finns ett område med hyreshus, ett invandrartätt område. Där gick en dag mamman till en i vår personal. Hon var kristen men hade levt i ett muslimskt land länge.

Mot henne kom en muslimsk man i traditionell klädnad. Han ställde sig framför henne och skrek: ”Om du inte börjar bära slöja så ska vi raka av dig håret!”.

Kvinnan som fått nog och som var mycket större än den tunne mannen slog till honom och tryckte ner honom i en isig vattenpöl. Krav ställdes på att hon skulle inordna sig i ledet, underställa sig sharias koder, bli del av en parallell verklighet. Hon sa nej!

Det jag berättade om ovan är bara ett litet exempel på vad som sker i Sverige idag. Det pågår en bildning av etniska enklaver i Sverige där sharia och könsapartheid etableras som norm.

Många väninnor har börjat klä sig ortodoxt, de har underordnat sig just det system de en gång flydde från. I samma kvarter som kvinnan i berättelsen ovan bor går predikanter runt och rekryterar unga muslimska killar till IS.

De ligor som kastar sten på blåljuspersonal är kriminella i våra ögon men är förortens ögon ett slags gränsförsvar som håller ”svennarna” borta. NOA, polisens nationella operativa enhet , räknar med 53 utsatta områden i Sverige varav 15 är ”särskilt utsatta områden”.

Det vi börjar få är no-go-zones i Sverige, som i praktiken inte erkänner svensk överhöghet. Visst har vi haft bilbränder och upplopp tidigare men nu är det inte längre bara utslag för frustration. Nu börjar upploppen bli ideologiskt motiverade.

Det är radikala salafistiska predikanter som visar vägen och ungdomarna följer. Bakom skuren av stenar byggs ett land i landet. Mentala gränser dras: Rasismen mot ”svennar” är ibland uttalad, liksom föraktet mot sådana som mig som tagit oss ut och tagit oss fram.

Vi som lyckats kallas i landet Annorlunda för ”husblattar”. Vi har ”böjt oss” och ”sålt oss”. I förorten byggs en egen identitet, skild från samhällets.

Det är ingen specifikt svensk utveckling. Över hela västvärlden ser vi samma fenomen. Luton i England där tranåsterroristen Teimur Abdulwahab radikaliserades, Marseille där inrikesministern har satt in kravallpolis för att återta 184 kvadratkilometer från muslimska ligor eller Molenbeek i Bryssel, som kallas Europas plantskola för jihadister är bara några tydliga exempel på en utveckling av enklaver.

Islamismen gror i arbetslöshet och fattigdom men göds av radikal förkunnelse. Islam skiljer sig från andra religioner i det att dess ideal är en teokrati, en gudsstat där samhälls- och privatliv är helt underställt uppenbarelsen.

Observansen av dess lagar är så viktig att en ung, briljant man hellre lämnar karriären inom Miljöpartiet än att handhälsa. För oss är det en bagatell, för honom var det värt allt. Detta hade hans gud uppenbarat genom sin tjänare och detta har stadfästs av alla muslimska skolor. Han visade att han i detalj marscherade till en annan trumslagare än det svenska samhällets.

Missförstå mig inte! Människor har all rätt att tillbe och tro på sitt eget sätt. Problem uppstår först när religionen blir totalitär, när man börjar ställa krav på andra att de ska underkasta sig. Problem uppstår sedan när man sätter sin uppenbarelse före mänskliga friheter och rättigheter.

I mötet med det sekulariserade samhället har islamismen inget val. Den kan inte vara del av det samhälle som bryter mot sharia. Det finns inte både och för sharia, bara antingen eller. Den måste bygga sitt eget, ett islams hus, ett Dar-al-Islam, skilt från vårt samhälle som är krigets hus Dar al-Harb.

Kära nyttiga, multikulturella idioter! Ni skulle ha frågat oss som varit med om det tidigare när ni drömde era drömmar! Det ni byggt under århundradena i väst och islamismen är inte kompatibla. Går vi vidare tillsammans så innebär det kompromisser som varken de eller vi kan göra.

Själv är jag i grunden pessimistisk. Sverige har varken vilja, kunskap eller resurser att vända utvecklingen. Ska jag uttala mig om framtiden så är min bild att vi går mot ett fragmenterat Sverige med djupt segregerade enklaver i förorterna, med muslimska domstolar.

Vid checkpoints tar förortens egen polis över rättskipningen. Många invandrare som flydde till friheten kom aldrig fram. De bor innanför dessa kontrollpunkter. De stannade halvvägs i Bergsjön eller Vivalla.

Jag önskar så att jag hade fel, att allt kommer att lösa sig. Men en ökad sekularisering i övriga Sverige och en ökad radikalisering i förorterna för oss inte samman, bara i sär. Det ligger en sten på min altan. Den är tung, den träffade hårt men fönstret höll.

Den är ett svar från en läsare av min förra artikel. Innan dess kom hot i brevlådan om vad som skulle hända om jag inte höll tyst, felstavade ord av urklippta bokstäver.

Ändå fortsätter jag, för kvinnornas och barnens skull. När skyttegravar grävs så måste några bygga broar. Vill du hjälpa mig?

Soheila Fors,
Föreningen Khatoon

---

Marcus Birro har också skrivit om situationen i utanförskapsområden, läs hans text här.