Minkarna plågas och tvingas äta varandra – vi måste agera

Trots att majoriteten av befolkningen i Sverige under lång tid har varit emot pälsindustrin har vi tyvärr fortfarande omkring 75 minkfarmer i landet. På farmerna har nu minkvalparna fötts och om bara några månader kommer de att gasas ihjäl och flås.

Varje år dödas över en miljon minkar i Sverige inom pälsindustrin och jag skriver detta nu för att vi inte ska glömma eller bör blunda för vad det är för liv minkarna just nu föds in i och tvingas leva.

Där jag växte upp som barn fanns det flera minkfarmer och jag minns att jag en gång kom fram till staketet vid en av farmerna då jag och min mamma var ute och gick i den omgivande skogen.

Då visste jag inte vad minkfarmer var eller innebar, men jag minns så väl den tyngda känslan jag fick av att se alla dessa djur instängda i små burar. Det var en svårbeskrivlig men obehaglig känsla.

Nu, många år senare, har jag satt mig in i hur djur behandlas då vi människor utnyttjar dem på olika vis för att vi ser dem som mat, kläder eller nöjen. Och det jag ser och nu vet gör att jag känner är att jag inte vill vara en del av att andra lider och dör när det inte alls måste vara så. Därför har jag valt att lägga min tid på att försöka förändra för djuren så att de ska få rätten till sina egna liv och kroppar.

I mina tonår sändes en dokumentär om djurtransporter som vände upp och ner på min värld och blev ett första steg mot att jag kom att bli djurrättsaktivist.

Det är en av anledningarna till att jag själv har valt att dokumentera hur djur i Sverige lever och dör för att bli olika produkter åt oss människor. Det är brutalt och jobbigt att se, men samtidigt nödvändigt att visa för det är tyvärr så verkligheten för djuren ser ut.

Tillsammans med andra i Djurrättsalliansen har jag sedan 2009 dokumenterat på svenska minkfarmer. Våra bilder och filmer väcker starka känslor. Dokumentationen visar rovdjur som i det vilda är ensamlevande på väldigt stora ytor men som på farmerna stängs in tillsammans i minimala nätburar.

Instängdheten på minkfarmerna leder till att de ger sig på varandra vilket resulterar i kannibalism, stora bitsår och att de tar död på varandra. Jag har stått framför psykiskt nedbrutna minkar så frustrerade att de utför stereotypa beteenden, vilket innebär att de utför upprepade rörelsemönster, eller minkar som är helt apatiska.

Jag har stått öga mot öga med minkar som skrikandes försöker ta sig undan de andra minkarnas angrepp på deras öppna köttsår. Jag har sett hur döda minkkroppar slängts som skräp runtomkring på farmområdet.

Vad jag sett i varje par minkögon jag mött är olyckliga djur som inte har en chans att bete sig naturligt. Jag känner med hela mitt hjärta för de djur jag dokumenterar och jag fylls alltid av en känsla av maktlöshet när jag står inför något så fruktansvärt och det jag gör är att ha en kamera i handen.

Men det är där mitt hopp ligger, att bilderna och filmerna kommer ut till allmänheten och att de kommer att bidra till förändring. Så länge detta djurplågeri är lagligt kommer minkarnas grymma levnadsöden fortgå.

Antalet döda och skadade djur som ses som det normala inom pälsindustrin hade aldrig accepterats om det var på en hunduppfödning vi hade dokumenterat. Så varför ser vi så olika på olika djur?

Det mina ögon ser är kännande individer som bara ses som en produkt i en industri vars syfte är att tjäna pengar. För det är enda anledningen till att minkfarmerna finns - vi människor har hittat ett sätt att tjäna pengar på deras päls.

De sitter inte inlåsta i minimala burar för att vi bryr oss om dem och vill att de ska leva bästa möjliga liv. Då hade vi aldrig satt dem i burar till en början. Då hade vi inte låtit dem leva utan tillgång till vatten att simma och jaga i. Då hade vi inte dödat dem när de fortfarande bara är barn.

Pälsindustrin i Sverige sprider gladeligen propaganda om att de är en grön näring, hur bra djuren har det och hur ”naturligt” deras verksamhet bedrivs. Säkert bra försäljningsargument, men bara rena lögner.

Tyvärr är den verksamhet minkfarmare bedriver laglig i dag, men det betyder inte att det vi utsätter minkarna för på något vis är rätt. Samma djurskyddslag som ska stå på djurens sida tillåter samtidigt en förkastlig och oetisk hantering av djur och därför går inte verkligheten och de lagar som finns hand i hand.

Pälsindustrin, politiker och vi själva använder gärna djurskyddslagen för att rättfärdiga vår grymma hantering av andra djur men det blir ingenting annat än fina ord på papper då djuren tvingas leva och dö som de gör.

Det är på tiden att Sverige gör det som många andra länder redan gjort - förbjuder pälsdjursuppfödning. Trots en stark opinion mot minkfarmer och trots otaliga rapporter om problematiken med pälsdjursuppfödning har våra politiker inte prioriterat frågan.

Därför uppmanar jag dig som läser detta att ta kontakt med riksdagspolitikerna för att visa att vi är många som tycker att djurplågeriet som minkfarmerna innebär måste få ett slut.

Köp inte päls och ta gärna del av och sprid vår dokumentation från svenska minkfarmer som ligger på www.sveketmotminkarna.se. Vad som krävs är en aktiv opinion.

Tillsammans är vi många som står på minkarnas sida - men vi måste agera!

Malin Gustafsson,
Talesperson Djurrättsalliansen