Personlig assistans måste få kosta pengar – det handlar om vår livskvalitet

Vissa saker tycker vi är bra i direktiven. Utredaren Desirée Pethrus har över två år på sig vilket är nödvändigt för en så viktig utredning. Vi tycker också det är bra att direktiven talar om problem med det delade huvudmannaskapet. Orsakerna till att det finns en viss övervikt i antalet män som är beviljade personlig assistans jämfört med kvinnor ska också undersökas vilket är viktigt ur jämställdhetssynpunkt.

Däremot är vi mycket kritiska till att direktiven lägger så stor vikt vid att dämpa/minska kostnaden. Direktiven i det här avseendet är glasklara, kostnaden för assistansreformen ska sänkas, regeringen anser att för många personer är beviljade personlig assistans.

I direktiven ska utredningen undersöka möjligheten att i större utsträckning bevilja andra LSS insatser än personlig assistans. I praktiken innebär det att staten vill flytta åtminstone en del av kostnaderna till kommunerna som är huvudmän för 8 av 9 övriga LSS insatser. Det är helt fel väg att gå eftersom vi anser att staten ska vara ensam huvudman för assistansersättningen.

I direktivet skriver man att det finns problem med att termen goda levnadsvillkor, självständighet och leva som andra är så vagt definierade. Vi motsätter oss detta bestämt då det är den enskilda individen som ska avgöra vad som är goda levnadsvillkor för hen, inte en lag eller statlig mall.

Direktiven talar också om ökad kontroll av hur och till vad den personliga assistansen används till. En välvillig tolkning vad som avses är en viss ökad kontroll i form av fler hembesök med mera från olika myndigheter. En viss kontroll från myndigheterna är nödvändig, både av verksamheten när det gäller arbetsmiljö med mera.

Direktivet kan emellertid också tolkas som att staten vill att brukare och anordnare ska föra någon form av protokoll eller dagbok över vad assistansen används till. Staten har redan stor insyn i hur och till vad den personliga assistansen används till eftersom våra vardagsliv redan är grundligt kartlagda. Att gå längre än så i insynen av våra liv är oacceptabla intrång i den personliga integriteten.

Vi är också kritiska till att inget nämns om att göra en seriös undersökning av assistansreformens verkliga kostnader och påverkan på samhällsekonomin. Den summa som alltid nämns är bruttosumman, totalt ungefär 30 miljarder kr 2015 för statlig och kommunal assistans.

Den i särklass största delen av en assistansanordnares utgifter är emellertid lönekostnader vilket betyder att en stor del av kostnaden går tillbaka till staten. Personlig assistans är också en mycket effektiv jobbskapare.

Detta måste man ta hänsyn till och grundligt gå igenom innan regeringen talar om kostnader som "skenar i väg", att vi måste mycket bättre "kostnadskontroll". För regeringen är kostnaden, notan för vår rätt till självbestämmande som till varje pris ska sänkas.

Det går inte att spara på den personliga assistansen utan att sänka kvaliteten.

Thomas Juneborg - Talesperson, VIMPA
Mikael Andersson - Ordförande, VIMPA
Claes Bogdanoff - Vice Ordförande, VIMPA
Charlotte Ottosson - Sekreterare, VIMPA
Linda Edberg - Ledamot, VIMPA
Patrik Sjövall - Ledamot, VIMPA
Eva Rye-Danjelsen - Ledamot, VIMPA