Jag är inget offer – jag säljer bara sex

Debatten om sexköpslagen är väl en av de mest ensidiga debatter vi har i det här landet. De som saken berör och de som direkt drabbas av den lagen är ytterst sällan med eller representerade.

Ingen nu aktiv sexarbetare kan skriva något i den etablerade pressen och skriva under med namn utan att i riskera sin tillvaro och sitt levebröd. För hur gärna och ofta man basunerar ut att den lagen inte drabbar sexarbetarna så är det i praktiken så att den drabbar sexarbetarna i allra högsta grad.

Frågan om sexköpslagen marginaliseras genom att den till stor del kommit att handla om huruvida man är för eller emot sexarbete. Vilket är helt fel. Man kan mycket väl ogilla sexarbete och ändå vara emot sexköpslagen.

Det handlar om var vi ska sätta gränsen för vad staten ska blanda sig i när det gäller privatlivet och hur den enskilde lever sitt liv. Det handlar om den personliga integriteten.

Vi har rätt att ha sex med vem vi vill och hur vi vill men när det gäller motivet till varför två parter har sex så är det en riksangelägenhet och vissa motiv gör den enskilde kriminell. Eller som det står i förarbetet till en skärpning av lagen "sex ska man bara ha av kärlek".

Så samtyckande sex mellan vuxna parter där den ena parten ger en ersättning för stunden är förbjuden.

Det är ett brott.

Mot vem?

Mot mig sägs det. Jag är ett offer för ett patriakalt förtryck som jag ska räddas från. Jag förbehåller mig rätten att själv definiera vem eller vad som förtrycker mig.

Förtrycker mig gör de som i det offentliga rummet benämner mig i nedlåtande och förklenande ordalag. Ett psykiskt skadat offer som inte förstår mitt bästa.

Så beter sig inte mina kunder, gör de det blir de inga kunder. Så enkelt är det när man själv bestämmer. Den respekt som de visar mig är dessa skenheliga debattörer inte i närheten av.

Förtrycker mig gör det som genom lagen tagit sig tillträde till mina innersta rum, till mitt sexliv och gör det till en brottsplats och allas angelägenhet.

De som vill göra sina egna preferenser om vad som är ett gott liv till riksnorm för alla. Det är ni era smygfascister som förtrycker mig för jag passar inte in i er mall för en sund och korrekt samhällsmedborgare, inte ett tuktat träd i en rak allé.

Nej ett ogräs som förstör i denna tuktade edens lustgård. Jag kommer aldrig att infinna mig i det ledet. Det är emot min natur som vildvuxen blomma.

Normativ lagstiftning kallar man den här typen av lagar där man kriminaliserar något som inte är ett brott i sig och där det inte finns något brottsoffer. Syftet är att uppfostra befolkningen till ett "önskat beteende" och det gör man genom att ställa till ett litet helvete för den enskilde med oönskat beteende i hopp om att personen ska sluta med det.

Vi har gjort oss av med många gamla normativa lagar som förbud mot homosexualitet bl.a. Men det har uppstått ett nytt prästerskap och nya normativa förbud, en hälso-­ och moralfascism är på frammarsch. Där det under den skenheliga goda viljan ligger samma unkna värderingar som ligger till grund för fascismen och dess ideal.

Allt är inte vad det synes vara.

Både sexköpslagen och narkotikalagen berör alla för det handlar om var vi ska sätta gränsen för statens inblandning i den enskildes liv och rätten att äga sitt liv och att faktiskt syna de vackra orden i sömmarna och var de kommer ifrån.

Ska vi då inte bry oss om de vi ser lever ett destruktivt liv med stora risker? Nej det finns andra alternativ, harm reduction eller skademinimering på svenska vilket innebär att man arbetar för att minimera riskerna på olika sätt utan att moralisera, fördöma och stigmatisera.

Vi kan aldrig få full insikt i varför någon tar de beslut de gör i olika situationer. Vi kan aldrig känna till alla faktorer som spelar in. Vi har därför varken tillräcklig kunskap eller förmåga att bedöma eller döma någon för dennes val.

Den dagen en person vill göra förändringar i sitt liv finns det kanske både en tillit och en kontakt som denne kan få stöd av. För i normala fall söker man hjälp av någon som visat sig vara ett stöd och har en genuin god vilja att hjälpa till.

Att säga betyder inget, det är handlingarna som visar vad någon går för.

Jag vill se ett samhälle som respekterar den enskilde och som kan erbjuda ett stöd för de som vill och behöver det. Ett samhälle som är till för den enskilde och inte tvärtom.

Helene Lynx,
Sexarbetare

---

Helene Lynx heter egentligen något annat, men på grund av säkerhetsskäl används i stället detta namn.